”Vår tids monster” – Liberalismen demaskerad

Av Bo Solberg

I sin skrift Nysvenskheten och ideologierna (1975) framhåller Per Engdahl att liberalismen har framstått som en av de åskådningar som allra starkast skiljer sig från den nysvenska. Han nämner även en extrem form av liberalismen som kan kallas för nuliberalism. Denna har drivit individualismen och jämlikhetstanken till sina yttersta konsekvenser. Mot nuliberalismens upplösning av alla gemensamma normer framträder den nya humanismen som människans försök att föra med sig tidlösa värden in i det moderna samhället, med dess ständigt skiftande förutsättningar.

Låt mig i det antiliberala sammanhanget nämna en skrift som 1886 dök upp i de spanska boklådorna, författad av prästen dr Felix Sarda y Salvany och betitlad El Liberalismo es Pecado, det vill säga Liberalismen är synd. Den vars brister i spanska är lika generande som dem i isländska (se min artikel i Nonkonform den 27 februari), kan återigen ta sin tillflykt till engelska översättningar. Den första engelska utgåvan kom 1899. Det amerikanska förlaget TAN Books publicerade 1979 en utgåva under titeln What is Liberalism? och därefter fler utgåvor under en titel trogen det spanska originalets, Liberalism is a sin.

Dr Sardas bok är en hård vidräkning med den ”dödliga heresi” som han klarsynt såg i liberalismen.  Han intresserar sig alltså inte i första rummet för liberalismen i den allmänna betydelsen av en historiskt framvuxen, om än svårdefinierad och spretig, politisk ideologi. Idéhistoria, ekonomi eller politiska former avhandlas i stort sett inte. Hans framställning är religiös och han intresserar sig för liberalismen såsom trons fiende. Liberalismen brukar karakteriseras som den ideologi som framhåller individens frihet såsom utvecklingens grundvärde. Det är där, det vill säga vid liberalismens kvintessens, som Dr Sarda uppehåller sig. Eller närmare bestämt: vid liberalismen såsom individens frihetsförklaring gentemot Gud. Med andra ord; liberalismen såsom rationalism, hävdande det mänskliga förnuftets oavhängighet från Gud; liberalismen som humanism, sättande ”människans värdighet” före Guds ära; liberalismen som naturalism eller materialism, förnekande det övernaturliga; liberalismen som sekularism eller social ateism, detroniserande Gud såsom samhällenas och nationernas överhuvud.

Mina tankar går till Psaltarens ord Beata gens cujus est Dominus Deus ejus. Saligt är det folk vars Gud Herren är.

Med hänvisning till ovanstående föreslår jag inte minst för de fosterlandsvänner som endast funderat kring liberalismen på ett ytligare, världsligare plan, att testa sig själva med Dr Sardas bok. Liberalismen utgör ju förvisso en attack mot de nationella värdena, men denna attacks diaboliska kraft ligger i att den först och främst är en attack mot det absoluta värde som står som garant för de andra värdena. Jag tror också att skriften kan intressera den icke-troende läsaren redan genom sina träffsäkra varningar för liberalismen och vad den kan åstadkomma i världen; beskrivningar av vad som i dag är verklighet. Dr Sardas bok är därmed ytterst aktuell läsning; den 124 år gamla skriften kunde i mångt och mycket vara skriven i dag. Jag vill här endast citera ett stycke där författaren funderar över liberalismens lockelsekraft; dess – om jag nu får fortsätta som en annan latinorator – Haec omnia tibi dabo si cadens adoraveris me (Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig):

“Liberalismen är i dag den dominerande idén; den härskar överallt och inte minst i det offentliga livet. Den är därför ett säkert sätt att vinna officiellt erkännande. När en ung man startar sin bana i livet söker han de olika vägar som leder till framgång, till kändisskap, till ära, och upptäcker att ett nästan ofrånkomligt villkor för att nå de eftertraktade målen är, åtminstone i våra dagar, att bli liberal. Att inte vara liberal är som att placera, vad som inledningsvis ser ut att vara, ett oöverkomligt hinder i sin väg. [—] Hjältar är ovanliga, och det är naturligt att de flesta unga män som startar sina karriärer ansluter sig till liberalismen. Den utlovar biståndet från en mäktig press, det fördelaktiga omdömet från mäktiga försvarare, det starka inflytandet av hemliga sällskap, beskyddet från framstående män. Liberalismen […] är i grunden gynnsam för det offentliga liv, som denna tid så ivrigt eftertraktar. Den framsträcker som saftiga lockbeten de ämbeten, uppdrag, feta tjänster, etc., vilka utgör det officiella maskineriets organism. Den förefaller vara ett absolut villkor för politisk befordran.” (Min översättning)

Avslutningsvis en kuriositet. Söker man efter Liberalism is a sin i Library of Congress nätkatalog får man över huvud inte upp någon information om denna bok, utan i stället en träff på Delwin Browns What Does a Progressive Christian Believe?: A Guide for the Searching, the Open, and the Curious. Dr Sarda ägnar stor möda åt att varna för liberal infiltration av den traditionella kristna tron. Browns bok bygger, för att citera omslagets baksida, ”a compelling case for a liberal retrieval of the symbols of the Christian tradition”. Jag lämnar åt läsaren att dra sina slutsatser.

För egen del vill jag här i det lilla se en symbol för den förljugna och förtryckande värld som liberalismen har skapat. Det är hög tid för människans uppror mot människorikets tyranni. Låt mig med Per Engdahl påminna om att nysvenskhetens grund, den som ligger bakom såväl korporatism som samnationalism, är idén om kulturförnyelse, det vill säga revolten mot den gamla, liberala humanismen; den som sätter människan i centrum, den som ser människan som alltings mått.

Den har mätt katastrofalt fel.

1 kommentar

  1. Jag håller inte med herr Sarda om att ”Att inte vara liberal är som att placera, vad som inled­ningsvis ser ut att vara, ett oöverkomligt hinder i sin väg. [—] Hjältar är ovanliga, och det är naturligt att de flesta unga män som startar sina karriärer ansluter sig till liber­alismen. Den utlovar biståndet från en mäktig press, det förde­laktiga omdömet från mäktiga försvarare, det starka infly­tandet av hemliga sällskap, beskyddet från framstående män.”

    I takt med att det blir allt tydligare att effekterna av de politiska åtgärderna och den kultur som frodas i det liberala samhället står i strid med unga mäns intressen så kommer unga män att allt fler dras mot idéer som i deras ögon bättre tillvaratar deras intressen. Den mest troliga utvecklingen då är kanske den s k neokonservatismen, islamkritik och begränsade medborgerliga rättigheter.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.