Edward Bulwer-Lytton – The Coming Race

Av Oskorei

Ett intressant tema i det sena 1800-talets och tidiga 1900-talets skönlitteratur och särskilt inom den del som vetter mot det ockulta hållet är tanken att Jorden är ihålig och att det i dess inre lever en överlägsen civilisation eller ras, ofta även djur som sedan länge är utdöda på ytan. Ibland kombineras detta med att det ska finnas en sol i miniatyr som lyser upp. Det är utgångspunkten för sådana skönlitterära verk som Edgar Rice Burroughs Pellucidar-serie (där den första boken gavs ut 1915), och Jules Vernes Till jordens medelpunkt från 1864. Liknande teman återfinns hos skräckförfattaren H.P. Lovecraft, med de underjordiska invånarna i K’n-yan och de än mer främmande Yoth och N’kai. I mer ockulta sammanhang finner vi inte minst Ossendowskis beskrivning av asiatiska myter kring det underjordiska Agartha och dess mästare i Beasts, Men and Gods. Likaså återfinner vi mystikern Saint-Yves d’Alveydre och traditionalisten Guenon i The King of the World. Det fanns också vetenskapsmän som menade att Jorden var ihålig, och att det kunde finnas liv på insidan.

En av de mest kända skildrarna av den ihåliga Jorden och den överlägsna civilisation som där utvecklats är den brittiske baronen, politikern och författaren Edward Bulwer-Lytton (1803-1873). Denne framgångsrike författare var intresserad av det ockulta. Han var beläst inom området och skrev också egna böcker men han ska ha ägnat sig åt tung opierökning periodvis samt försökt spå i kristaller med hjälp av unga kvinnor. Han rörde sig också i samtidens ockulta kretsar och ska bland annat ha träffat den nordamerikanske magikern Paschal Beverly Randolph.

I böcker som Zanoni utforskade Bulwer-Lytton samtida ockulta föreställningar och teman som odödliga rosencreuzare och astrala resor. Inte minst den samtida ockultisten och teosofen Helena Blavatsky uppskattade hans produktion. Bulwer-Lytton gav också upphov till tidlösa uttryck som t.ex. ”pennan är mäktigare än svärdet”. Men av störst intresse i sammanhanget är Bulwer-Lyttons roman The Coming Race från 1871. Han följer där, i självbiografisk form, en anonym huvudperson som i samband med gruvdrift råkar hamna i ett underjordiskt rike bebott av de mäktiga vril-ya.

Vril-ya

Enter the underworld

Enter Vril-Ya Enter Vril-Ya

A step down the stairway

Enter Vril-Ya Enter Vril-Ya

Inside earth there was a land of mystery

Lighted up by the black sun of underground

In this world they got the key to time and space

And the forces too strong for mankind to know

– Therion, Enter Vril-Ya

Vril-ya härstammar enligt sina egna legender från ytan, men var i samband med stora översvämningar (den bibliska syndafloden) tvungna att söka skydd i underjorden. Där kämpade de länge för sin överlevnad, tills de upptäckte den närmast magnetiska energi som kallas vril. Med vril kunde de både skapa artificiellt ljus i underjorden, driva maskiner och skapa fruktansvärda vapen. När huvudpersonen når dem lever de ett bekvämt liv, med flygande skepp, robotar, och vrilstavar som kan förinta det mesta som hotar dem. Vril-ya är mer att likna vid en kulturkrets än en stat, det rör sig om små samhällen som erkänner varandra som likar och ser på andra kulturer som lägre stående. De omges av ett flertal andra mer eller mindre mänskliga grupper. Vissa av dessa ses som människor, Ana, men en del är så degenererade att de inte ens ses som det. Dessa lever bortom de artificiella ljusen, i ett tillstånd av ständiga krig och kannibalism.

Bulwer-Lytton beskriver också underjordens djurliv något, bland annat har väldiga reptiler och skräcködlor, Krek, överlevt där. Det finns också raser som härstammar från ytan, som hundar och hästar, liksom däggdjur som påminner om hjortar och harar men har vissa säregna drag. Stora grodor är populära husdjur bland vril-ya, och grodan ses också av vissa som deras förfader.

Den anonyme huvudpersonen beskriver vril-yas samhälle tämligen detaljerat, och finner bland annat lingvistiska tecken på att de härstammar från ett indo-europeiskt folk (av Bulwer-Lyttons samtid beskrivna med det idag tabubelagda begreppet arier). Bulwer-Lyttons samtid hade också nyligen upplevt de utopiska socialisterna med deras beskrivningar av ett radikalt annorlunda samhälle, som Fouriers falangstärer och Owens kommuniteter. På många sätt kan The Coming Race läsas som en kommentar till dessa välmenande samhällsexperiment som visade sig ha svårt att besegra den krassa verkligheten (huvudpersonen refererar också explicit till Owen).

Vril-ya är på sitt sätt en utopisk civilisation. När vril utvecklats hade man förmågan att förinta varandra och tvingades därför skapa ett mer fredligt och stabilt samhälle. Den anonyme huvudpersonen möter därför ett samhälle utan krig, utan brott, utan förändring och i princip även utan stater och individualism. Men detta har uppnåtts lika mycket genom teknologi, värderingar och genetik som genom de sociala förändringar en Fourier eller Marx fantiserade om. Vril-ya är genetiskt överlägsna människor och har förändrats genom sin ständiga kontakt med vril. De är vackra, starka och kan bland annat använda vril ihop med vingar för att flyga. Deras värderingar betonar också samhällets enhet, lycka och harmoni, vilket innebär att även om det finns privat egendom så finns det ingen fattigdom och inga konflikter. De enda som arbetar är maskiner som drivs av vril och egendomligt nog också barnen. Den sysslolösa och relativt monotona tillvaron gör gradvis huvudpersonen mycket frustrerad, vilket kanske kan ses som Bulwer-Lyttons sätt att notera att människan som hon idag är biologiskt beskaffad snart skulle vantrivas i ett utopiskt samhälle.

Vril-yas samhällen är också relativt små, och när det uppstår ett befolkningsöverskott emigrerar dessa till andra delar av underjorden. Om dessa redan befolkas av primitiva stammar som inte behärskar vrilkraften och som hotar vril-ya, förintas de, och det antyds att detta öde väntar ytans civilisationer när vril-ya upptäcker dem. Internt strävar de efter jämlikhet och harmoni, men deras syn på andra än vril-ya jämförs med människans syn på djur. Huvudpersonens problem börjar på allvar när det blir en risk för en relation mellan honom och en kvinna ur vril-ya, då de betraktar sådant som en styggelse.

…the Koom-Posh… the government of the ignorant upon the principle of being the most numerous…

– Bulwer-Lytton

Bulwer-Lytton beskriver också vril-yas syn på politik och religion. De menar att vi kan veta föga om det gudomliga, men att det finns en gud och en existens efter döden. Denna enkla religion gör att de slipper konflikter. Historien utvecklas cykliskt, där demokrati, Koom-Posh, oundvikligen leder till anarki och allas krig mot alla, Glek-Nas. Ett intressant inslag är att Bulwer-Lytton beskriver vril-ya i tämligen feministiska termer, där det är kvinnorna som är det överlägsna könet. Huvudpersonen har lika svårt att acceptera detta som vril-yas syn på politik, individualism och religion, och jämför det ständigt med situationen i USA.

The Coming Race är rent litterärt ungefär lika upphetsande som andra utopier. Huvudpersonen hamnar i vril-yas rike, adopteras i princip som husdjur av en lokal familj, lär sig om livet och samhället i underjorden, dras in i en romantisk intrig och flyr sedan tillbaka till ytan. Boken fick trots detta ett stort inflytande, många läsare vägrade acceptera att det rörde sig om en skönlitterär historia och betraktade Bulwer-Lytton som synsk. Sedan åtminstone mitten av 1900-talet har det därför funnits individer och grupper som betraktat vril som en verklig kraft som genomsyrar världen, och det är idag en relativt etablerad term. Detta har sannolikt underlättats av att Bulwer-Lytton i sin framställning byggde på etablerade pseudo-vetenskapliga och ockulta teorier som mesmerismens ”magnetism” (likheter finns också med Beverly Randolphs ”aeth” och von Reichenbachs ”od”). Det är oavsett vilket intressant hur ett idékomplex som runt det förrförra sekelskiftet nådde stor popularitet levt kvar i alltmer obskyra konspirationsteorier, som idag involverar allt från utomjordingar och Thulesällskapet till nationalsocialistiska överlevare i jordens inre och den Svarta solen. Baronens skildring av underjorden kan också ses som en intressant kommentar till socialistiska utopier från ett något annat perspektiv.