Det är inte helt ovanligt att i tidningsartiklar över ämnet Nazismen i Sverige – ofta uppdykande när det är dags att göra reklam för den senaste i den långa raden av böcker i samma, tydligen lukrativa, genre – finna att Nysvenska rörelsen eller Per Engdahl omnämns ämnet till trots. Och även om artiklarna är fåordiga på dessa punkter så illustreras de likväl ofta med en bild på nämnde herre. Inte sällan tronar den bilden dessutom i ensamt majestät. Slutligen: trots det lilla textutrymme som vigs åt nysvenskarna i dessa drapor har en uppsjö av felaktigheter och missvisande formuleringar för det mesta flutit in som på en svårhejdad flodvåg.
Låt oss ge det färskaste av exempel på detta märkliga naturfenomen. Helt nyligen utgav överstelöjtnanten, militärhistorikern och nyvordne sverigedemokraten Stellan Bojerud sitt bidrag till det alltid så angelägna ämnets behandlande, betitlat just Nazismen i Sverige 1924-1945 (Sivart Förlag, 2010); en bok som han erkänner inte är objektiv, utan har antinazistisk tendens. Det är förvisso inte så märkligt om en av drivkrafterna till bokens utarbetande har varit att han ville balansera sitt nyvunna partimedlemskap med att visa att han minsann är antinazist. SD har ju fått utstå mycken kritik för sina ”rötter”.
Nåväl, åter till poängen. När bokklubben Svenskt militärhistoriskt bibliotek, SMB, presenterar Bojeruds bok i sin tidskrift Pennan och svärdet, innehåller artikeltexten inte ett ord om nysvenskarna eller Per Engdahl. Men den illustreras av en ensam bild. På Per Engdahl förstås. Med följande bildtext:
”Per Engdahl (1904–1994), grundare av Nysvenska rörelsen, var en av förgrundsfigurerna på den högerextremistiska sidan. 1989 föreslog han att aktivisterna skulle sluta med rasbiologin och i stället inrikta sig mot polariseringen ’vi’ och ’dem’. Resultatet blev att BSS (Bevara Sverige Svenskt) bildades, sedan Sverigedemokraterna 2001, ett parti vars stöttepelare har rötter i BSS och som författaren till boken Nazismen i Sverige också anslutit sig till!”
Och vi som trodde att Per Engdahl kom till världen 1909, BSS 1979 och SD 1988. Struntar vi i dessa våra numeriska felsteg (man behöver ju inte vara så noga i dessa sammanhang), kvarstår ett av mediaetablissementets mest begagnade argument mot SD; tesen om att partiet har Per Engdahl att tacka för sin existens. Och detta argument måtte väl ha en vettig historisk grund eftersom det övertagits från stjärnhistorikerna i Expo-akademien? Sådana källor kan man väl okritiskt ösa ur? Det ironiska här är väl annars hur figurerna i SMB, med ett antinazistiskt gnafs, genom att koppla samman Bojeruds nuvarande politiska engagemang med Per Enghdahl som man falskeligen insinuerar stå för en naziinfluerad ideologi, biter den hand som föder dem med antinazism. En sverigedemokrats dilemma.
Faktum är att boken om nazismen i Sverige skrevs redan våren 2008 som en reaktion på Bosse Schöns artikel 21 januari 2008. Den utkom dock först 2010 eftersom jag hade två andra böcker före den i publiceringskön.
Under 2008 utgavs ”Livstidslögnen” vilken gjorde att jag utmålades som kommunistsympatisör (Fallet Fingal Larsson väntar f ö på prövningstillstånd i HD under sommaren 2010).
Bägge böckerna återger mina genuina uppfattningar (rätt eller fel)och är inte någon ”taktikanpassning” till SD.
Jag arbetade 1999-2003 inom Försvarsmaktens program mot nazism, rasism och främlingsfientlighet. I likhet med de övriga medverkande inom detta program betraktade jag SD som en marginell och tämligen oförarglig sekt.
Sedan (m) sågat försvarsminister Mikael Odenberg var min tid som moderat förbi. Jag beslöt mig efter drygt ett års funderingar och kontroller med bl a SÄPO och nazi-forskaren Helene Lööw att motvilligt kasta min eventuella tyngd i vågskålen, eftersom jag fann att SD var det enda försvarsvänliga partiet.
Invandrarfrågan fanns då inte i mitt medvetande, men inför ett inträde i SD måste jag bilda mig en uppfattning. Det var lätt. Jag studerade förhållandena i min hemkommun Sundbyberg (Hallonbergen och Rissne) samt närbelägna Rinkeby och Tensta.
Det var inte så illa som jag trott. Det var värre och den framtida prognosen är än mer dyster.
2009 byggdes ca 15.000 nya bostäder samtidigt som 102.441 nya invandrare bosatte sig i Sverige. Prognosen för 2010 är ca 15.000 nya bostäder och 120.000 nya invandrare.
Genom att ifrågasätta hur länge en sådan matematik håller har jag vid 65 års ålder kvalificerat mig som nazist, rasist, idiot och främlingsfientlig (ehuru sambo med en kvinna från Laos, utlandsadopterad dotter gift med en man från Gambia, tre barnbarn med ”invandrarbakgrund” och två ”extrabarn” med sådan bakgrund).
Bästa hälsningar
Stellan
Tack för din kommentar som innehöll intressanta upplysningar om bakgrunden till din bok och ditt SD-engagemang.
Här på redaktionen kan vi inte avhålla oss ifrån förvånat uppdragna ögonbryn över att du tidigare inte skulle ha uppmärksammat problemen med massinvandringen.
När du alluderar på Fingal Larsson vill vi erinra oss att Bertil Ströberg redan har fått besked om resning. Vi för vår del har aldrig trott att den fällande domen mot Ströberg var riktig. Det var ju så tydligt att utländsk underrättelsetjänst hade gillrat en fälla, och i den fällan gick SÄPO, åklagaren och domstolen.
Vilken tur att Stellan Bojerud är gift med en kvinna från Laos och har en massa andra personer med ”utländsk bakgrund” i familjen, för nu kan han verkligen kalla sig för antirasist!
Att han dessutom kallar han dessa personer för svenskar, på samma sätt som individer med etniskt svensk bakgrund, är ett ytterligare sådant ”bevis”.
Men frågan är om han på allvar tror att en person med hans eget utseende hade kallats för laotier eller gambian, endast av anledningen att han/hon var född i Laos eller Gambia.
Jag har mina aningar på vad den yttersta majoriteten av människor från alla folkgrupper utom de vita hade haft för åsikt om den saken. Och inte är det helblods-laotier eller -gambian.