Top
Kåseri

Ingvar Kamprad Elmtaryd Agunnaryd

Nonkonform har haft anledning att skriva om IKEA i ett flertal sammanhang. Vi har gillat dess företagsanda och idé, uttryckt under mottot: Företaget som familj. Vi har kritiserat Expressen som under 90-talet ville skapa skandal och hysteri när man ”avslöjade” Ingvar Kamprads tidigare samröre med Nysvenska rörelsen. Och vi har risat IKEA när företaget flörtat med multikulti i stort uppslagna annonskampanjer. Här vill vi endast lämna ordet till vår rapportör, en i utlandet boende svensk, som i all anspråkslöshet ber att få berätta om ett IKEA-besök han gjorde nyligen:

Jag besökte häromdagen, för första gången sedan jag bosatte mig utrikes, det lokala Ingvar Kamprad Elmtaryd Agunnaryd, det vill säga IKEA. Det var en märklig känsla. I landet där jag bor är det föga som påminner mig om Sverige; naturen, klimatet, kulturen, språket – allt är klart annorlunda. Men när jag, i jakt på diverse hushållsprylar, satte mig i automobilen och styrde kosan mot varuhuset mötte mig redan på långt håll de iögonfallande svenska färgerna på den typiska IKEA-arkitekturen. Man kände sig nästan som hemma. Och när man väl kom innanför varuhusportarna var man i Sverige. Riksgränsen gick där. Jag var i en kommersiell version av en svensk ambassad. Varuhuset såg precis likadant ut som i det gamla fäderneslandet (och forna är dagarna då Kamprad endast möblerade folkhemmet). Överallt mötte mig plötsligt Å:n och Ä:n och Ö:n. Lekrummet med det obligatoriska bollhavet kallades Småland. Jag omgavs snart av svensk formgivning och funktionalitet och produkter med namn som Liatorp, Smådal, Snitsig, Tylösand, Arild och Säter. Till och med böckerna i uppvisningsavdelningens bokhyllor var svenska, antagligen direktimporterade från Älmhult eller Stockholm. Jag stod och bläddrade i en svensk flora en god stund, och glömde vad mitt egentliga ärende var. Efter mina inköp intog jag en enkel men prisvärd måltid i lunchrestaurangen. Köttbullar, gräddsås och lingon förstås. Lingondricka att skölja ner det hela med. Sedan bar det av mot matbutiken. Det blev mer lingon, och sedan hjortron och krusbär, löksill och matjessill, Kalles kaviar (originalet), Leksands knäckebröd, Frödinge ostkaka och svenskt bryggkaffe. I anledning av den annalkande högtiden kunde man på stora skyltar läsa om svenska påsktraditioner. Kalla ovanstående för ett uttryck av smålöjlig fosterlandsvurm, matpatriotism, hemlängtan, sentimentalitet, nostalgi, ja, vad ni vill. Det finns mycket att säga om Ingvar Kamprads familjeföretag. Men låt mig här endast säga:

IKEA. Det är: global marknadsföring av Sverige och oas för svenskar i utlandet!

8 comments

  1. svensson 20 april, 2010 at 16:19

    Ikea är en mix av mys och titanism.

    Allt det trevliga som skribenten nämner finns där. Samtidigt är lokalerna, särskilt ”ta-själv-lagret” titaniskt i sina dimensioner, iskallt ordnat som ett, tja, arbetsläger nere på kontinenten för 70 år sedan.

    Ikea är en oxymoron, en mjukhård blandning av bomull och betong.

  2. Redaktionen 20 april, 2010 at 23:55

    Enligt vår engelska ordbok betyder titanism:

    The spirit of revolt against an established order; rebelliousness.

  3. svensson 21 april, 2010 at 05:33

    Ja, alltså: jag menar titanism i vid bemärkelse. Titaner sedda som ”okänsliga jättar”, hårda typer ur den grekiska mytologin.

    Jag kanske är inspirerad av Ernst (och F. G.) Jüngers användning av titanismen: spm inbegrepp för känslokall teknik, livsfientliga miljöer, ”miljonprogram” och betongarkitektur.

  4. svensson 21 april, 2010 at 06:04

    … för övrigt var jag nyss själv på Ikea. Mina intryck återgav jag på min blogg, klicka på ”Svensson” här ovan så ser ni inlägget ifråga.

Leave a reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.