Top
Kulturförnyelse

Status är vår bön – Köp är vårt stridsrop

Av Thomas Nyman

Att konsumera har blivit normen i samhället, statsministern uppmanar oss att konsumera landet ur krisen, stora köpcentra breder ut sig där människorna kan få alla sina behov uppfyllda under samma tak och många ungdomar lever sina liv på caféer och i butiker. Konsumtionshetsen når allt lägre i åldrarna och barn väljer ofta  lekkamrat efter vem som har de roligaste leksakerna. Allting går att sälja med mördande reklam sjöng Ulf Peder Olrog på 40-talet. Och mördar är just vad konsumismen gör, den dödar vår själ, vår privatekonomi och inte minst vår miljö.

 

I Sverige har vi i radio- och TV lagen ett förbud mot att sända reklam riktad till barn under 12 år. Regelverket är mycket komplicerat och styrs av en rad faktorer som sändningstid, speakerröst och innehåll. De flesta tv-kanaler som vänder sig till barn och ungdomar är utländska och faller således inte under svensk lag. Här är det den internationella handelskammaren, ICC:s regler som gäller och dessa säger bland annat att man inte får utnyttja barnets naivitet eller bristande erfarenhet i reklamen. Något som kan tyckas märkligt då just dessa egenskaper är något som kännetecknar ett barn.

De som framför allt använder sig av reklam riktad till barn är snabbmatskedjorna och filmbolagen. McDonalds har sitt ”Happy meal” som ofta har den senaste barnfilmen från Hollywood som tema för sina leksaker. Dessa byts ut med jämna mellanrum för locka till nya besök av barnfamiljen. När det gäller filmindustrin står kringförsäljningen av allehanda produkter för en större del av intäkterna än biljettförsäljningen. Ofta finns produkterna till försäljning redan innan filmen haft premiär för att skapa ett intresse. Ett fenomen som märks mer och mer, främst i utlandet,  är så kallad viral reklam. Företag söker upp de populäraste eleverna på en skola och förser dessa med sina produkter. Ordet viral har sitt ursprung i virus, något som sprids via kontakt. En produkt kan på detta sätt få stor spridning med små resurser.

Den som besöker en mataffär tillsammans med sina barn har säkert slagits av det enorma utbudet av serietidningar. De flesta är inplastade för att rymma någon form av ”gåva” som ska locka till köp. Den amerikanska tv-kanalen Cartoon Network som ägs av mediagiganten Time Warner sänder inte bara tv-program dygnet runt, flera av programmen ges även ut som serietidningar där varje nummer innehåller någon form av leksak som barnen ska samla på. Själva serierna är av väldigt enkel karaktär och trots att tidningen kostar runt femtio kronor  bara det om ett tiotal sidor serier, resten består av reklam, pyssel och tävlingar för att skapa ett ännu större intresse kring produkten.

Det i särklass mest spridda varumärket  riktat till barn och ungdomar är japanska Pokémon, ett fenomen skapat av japanen Satoshi Tajiri i mitten av 90-talet. Genom att utnyttja flera medier samtidigt har man byggt upp en hel kultur som kretsar kring att samla på olika figurer som man sedan ska tävla mot varandra med, och på så sätt fånga andra Pokémon-figurer. Spelet släpps i olika generationer och i varje ny generation ersätts de gamla figurerna med nya som ska samlas och på så sätt kan det pågå i oändlighet. Fenomenet finns inom all typ av media, såsom film, tv-serie, kortspel, musik och leksaker.

Genom att barnen identifierar sig själva och andra utifrån materiella ägodelar skapas ett konsumtionsbeteende och en jakt på statusprylar redan i unga år. Föräldrar med dåligt samvete över att man inte hinner ägna sig åt barnen förser dessa med nya prylar och skapar en ond cirkel där barnets hela självbild kretsar kring dess för stunden rådande status bland kamraterna.

Om reklamen riktad till barn är intensiv är det ingenting i jämförelse mot vad som drabbar tonåringen och de unga vuxna. I takt med att gamla gemenskaper som familj, hembygd, idrott och religion tillskrivs allt mindre betydelse i samhället blir den enda gemensamma nämnaren att följa det rådande modet och trenderna. Gör du inte det betraktas du som udda och blir i värsta fall mobbad och utfryst. Familjen byts ut mot konstgjorda gemenskaper på nätet där man i fantasivärldar strävar efter att uppnå sådant man inte tagit sig för i verkliga livet. Det finns till och med så kallade virtuella världar där den lurade köper produkter som möbler och kläder till din virtuella personlighet för riktiga pengar. En naturlig samlingsplats för ungdomen av idag är köpcentra och gallerior där man kan vara ständigt uppkopplad med sin dator samtidigt som allt man kan tänkas vilja köpa finns under samma tak. Snabbmaten ersätter mammas hemlagade eftersom mamma ändå jobbar övertid för att ha råd med familjens nästa thailandsresa, som erbjuder billig shopping framför allt. Tänk om man kan hitta märkeskläder billigare än hemma, vilken lycka!

Krävande studier är inget som lockar svenska ungdomar i den förlorade generationen. Att jobba inom media är det som gäller, för inom media kan du bli någon, du kan bli känd. Att studera till läkare eller forskare är alltför ansträngande. Och målet anses inte tillräckligt glamouröst. Kan du inte bli känd genom att vara bra på något tar tv-kanalerna tacksamt emot dig ändå bara du utmärker dig, ju mer udda desto bättre. Därefter tar kvällstidningarna vid och skriver om nakenchocker och hatattacker samtidigt som man låtsas moralisera över det fenomen man hoppas sälja lösnummer på. Ett belysande exempel på dekadens i symbios. Mediemogulen som äger både tv-kanalen och tidningen gnuggar händerna förtjust.

Konsumtionsbeteendet följer med upp i åldrarna och den dag vi eventuellt lyckas få ett arbete tar det fart på allvar. Skulle lönen inte räcka till kan köpa vad som helst på kredit. Köp nu, betala senare är ett slagord som ingen längre reflekterar över. Inom några timmar kan du med så kallade SMS-lån ha tusentals kronor på ditt konto. Men räkningen kommer surt efter. Effektiva räntor på över tusen procent är ingen ovanlighet i dessa sammanhang, men för att komma runt ockerlagstiftningen kallar man det istället fasta avgifter. SMS-lån och obetalda mobilräkningar är den enskilt största skuldfällan för unga som hamnar hos Kronofogden. Och här hamnar allt fler.

Konsumtionsskuldernas andel hos Kronofogden ökar lavinartat och allt fler ansöker om skuldsanering. År 2009 ansökte 7000 personer och under de fyra första månaderna i år har siffran ökat med 21 procent jämfört med samma period ifjol. Vi ser i tv program som Lyxfällan exempel på föräldrar som lånat hundratusentals kronor till tv-apparater och andra lyxvaror samtidigt som man knappt har mat på bordet till familjen.

Trots konsumismens förmenta förmedlande av lycka och självförverkligande verkar det inte som om vi blir lyckligare. Undersökning efter undersökning visar att vi istället blir allt olyckligare trots att konsumtionen tredubblats de senaste femtio åren. Sjukskrivningar till följd av utbrändhet var ett i det närmaste okänt begrepp för några decennier sedan. Vi matas med ofantliga mängder information varje dag, den största delen av denna är reklambudskap som trummas ut av alla former av media. Detta pågår dygnet runt. Teknikens landvinningar och de sociala nätverken på internet gör att vi även förväntas vara tillgängliga dygnet runt. Allt snurrar fortare och fortare, möjligheterna att uppleva olika saker är obegränsade och den geografiska närheten till omvärlden spelar allt mindre roll. Detta skapar handlingsförlamning och stress. Hos barn och ungdomar har sömnproblemen ökat kraftigt och många unga berättar att de helt enkelt tycker att det är tråkigt att gå och lägga sig och att man känner en rädsla över att missa något. Mängden utskrivna sömnmedel till barn har ökat med 37 procent sedan millennieskiftet: från 23,2 till 31,7 dygnsdoser per 1 000 invånare.

Fenomenet är en tickande bomb. Vår hjärna har inte utvecklats de senaste årtusendena och vilka konsekvenser vår nuvarande livsstil kommer att få kan vi bara ana. Lyckligtvis börjar fler och fler inse att förändring krävs. Fenomen som downshifting och simplified living, det vill säga nedväxling och förenklad livsstil börjar få fäste även i Sverige men det krävs ett helt nytt synsätt i samhället för att få bukt med problemen. Det är en gigantisk uppgift som anstår oss som fortfarande ser livets sanna värden bakom konsumismens tomma skal. Det handlar om att leva i samklang med naturen, sträva efter kvalitet före slit och släng. Vi måste återskapa familjens värde för individen, känna gemenskap med våra grannar och vår hembygd. Människan behöver en mening med sin existens, vi måste ha något att sträva efter som är större än vi själva, oavsett om vi kallar det gud eller något annat. Vi behöver kort och gott en ny humanism!

Leave a reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.