Den lag om fri arbetskraftsinvandring som trädde i kraft den 15 december 2008 har visat sig få skrämmande följer. I DN den 5 november 2010 kunde vi läsa om hur den nya lagen har missbrukats:
”Många är beredda att betala för ett tillfälligt arbets- och uppehållstillstånd. Tillståndet ger möjlighet till svensk legitimation och bankkonto, till att köra bil, läsa sfi-svenska och få förstahandskontrakt på en lägenhet. Med tillståndet har de tre månader på sig att hitta en annan, vit arbetsgivare. Misslyckas de med det kan de stanna och arbeta svart i två år.”
Efterfrågan på arbetstillstånd är oerhört stor:
”Polisintendent Ingemo Melin-Olsson vid gränspolisen i Stockholm menar att arbetskraftsinvandringen är nästa stora skojar- och traffickingbransch. Lagen inbjuder till utnyttjande, anser hon.
– Det finns företag som utnyttjar det faktum att vissa människor är så desperata att de är beredda att jobba femton timmar om dygnet mer eller mindre gratis för att eventuellt fyra år senare få ett permanent uppehållstillstånd.”
På olika hemsidor annonserar ”svenska” ”arbetsgivare” om att tillhandahålla anställningserbjudanden, som bara är arbeten på pappret, i utbyte mot stora ekonomiska belopp som betalas svart eller mot sexuella tjänster.
LO och socialdemokratin har varit kritiska till den nya regleringen därför att utlänningar på olika sätt utnyttjas och far illa. Migrationsminister Tobias Billström har svarat med en artikel i DN den 23 november som i huvudsak går ut på att lägga rökridåer framför det faktum att den nya lagen har varit ett stort misslyckande och att anklaga belackarna för att vilja främja svenska arbetares intressen.
När de nya reglerna om fri arbetskraftsinvandring tillkom år 2008 möttes de inte av några större protester. Från fackligt håll ville man behålla det tidigare systemet att de fackliga organisationerna skulle tillfrågas innan arbetstillstånd beviljades. Även Socialdemokraterna hade samma inställning men kritiken var ganska lam och de nyliberala idéerna bakom förslaget ifrågasattes inte på djupet.
Nysvenska rörelsen varnade för sin del för risken för missbruk. Vi ber att få citera ur vårt brev till ledamöterna i socialförsäkringsutskottet som hade ärendet om hand:
”Det är egendomligt att man i detta ärende inte nämner något om risken för missbruk. Det är lätt att föreställa sig hur invandrarföretagare kan presentera perfekta pappersavtal som legitimerar import av utomeuropeisk arbetskraft. Hur skall man kunna kontrollera att verkligheten stämmer med uppvisade papper? Dörren står öppen för en aldrig upphörande ström av immigranter. Har man inte observerat rättegångarna i våras om smuggling av immigranter från Indien och Vietnamn samt de hundratals skenäktenskapen? Eller om en dom i våras mot den liga av människosmugglare från Västra Götaland som mot dyra pengar forslat hit immigranter från Iran och Irak? Dessa exempel måste innebära att det anses attraktivt att komma hit på illegal väg och att detta utnyttjas av kriminella kretsar. Risken är alltså överhängande att man genom att visa upp ett papper bara kan flytta in.”
Våra farhågor har nu besannats. Det vi varnade för överensstämmer nästan helt med det som beskrives i DN-artikeln men den moderatledda regeringen och dess talesman Billström vill inte göra någon översyn. Vi lyssnar på synpunkter men vi ändrar inte vår grundinställning heter det. Så lyder den trosvissa trumpetstöten från det nyliberala etablissementet. Här gäller det att bejaka rörligheten, globalismen och fosterlandslösheten.
Vår utgångspunkt är en helt annan. Vi anser att varje folk självt skall ta ansvar för vården av barn, sjuka och gamla. När det gäller kortsiktigt behov av arbetskraft bör det dessutom vara helt tillräckligt med den arbetskraft som finns
tillgänglig inom EU med dess 500 miljoner invånare. Vidare låter det egendomligt när Billström i sitt resonemang hänvisar till hur läget i Sverige kommer att se ut år 2025. Varför är det så angeläget att lösa den tidens problem redan nu? I vanliga fall brukar man inom partidemokratin inte vara så generös med långa perspektiv. Ofta nöjer man sig med siktet på nästkommande val men när det gäller att importera arbetskraft från huvudsakligen Asien då har tydligen den multietniska entusiasmen inga sådana gränser.
När diskussionerna pågick inför lagens tillkomst var det påfallande hur kraftlöst arbetet var från oppositionen, såväl inom socialdemokratin som inom de fackliga organisationerna. Hur kunde det komma sig att LO-förbunden inte förmådde resa sig till ett energiskt försvar för svenska arbetare och deras intressen? Gällde inte längre arbetarrörelsens krav på uppställning för svenska arbetare? Berodde det på att det råder ett tabu att påpeka att arbetskraftsinvandring ligger i arbetsgivarsidans intressen och ett ännu större tabu att påpeka att den missgynnar svenska arbetstagares intressen? Var det så att även LO och socialdemokratin var lamslagna av den globalistiska retoriken?
Än är inte loppet kört. Nu finns det möjligheter för alla progressiva krafter, såväl inom som utom riksdagen, att göra en insats för att avskaffa detta missfoster till lag.
Lämna ett svar