Ett mystiskt censurbeslut

Den välkände och för sina väldokumenterade radiokrönikor mycket uppskattade författaren Johannes Ekman har utsatts för ett censuringripande från Dagens Eko, som för en utomstående är både obegripligt och upprörande. I mitten av november insände Ekman till Dagens Eko en artikel om problemet med den accelererande avverkningen av skyddsvärda skogar i Sverige. Av någon mystisk anledning vägrade Dagens Eko publicering, och i vredesmod sade Ekman upp säg från sitt uppdrag hos radion.

Krönikan i fråga har publicerats i författaren Lars Gustafssons blogg. Vi återger här krönikan med upphovsmannens tillstånd:

***

( ”Jag är en mumie som vilar i skogarnas blåa kista…)

…Nobelpristagaren Tomas Tranströmer ur diktsamlingen För levande och döda.

Skogen – bilden för den nordiska själen enligt Tranströmers diktarkollega Werner Aspenström – håller enligt kritiker på att skövlas på ett sätt som strider mot miljömålen i skogslagen – man kunde tala om Skriet från vildmarken, enligt tidningen Filter. Samtidigt som Dagens Nyheter 25 oktober förkunnar : Urskogarna i Sverige är på väg att försvinna. Med nuvarande avverkningstakt är de sista oskyddade naturskogarna borta om 20 år.

Till DN säger ett språkrör för statliga Skogsstyrelsen att nästan hälften av landets skogsavverkningar bryter mot miljökraven. Skogsstyrelsen har anslag för att köpa skyddsvärd skog, men får allt mindre resurser för ändamålet.

Från Naturskyddsföreningen berättar man att man ideligen anmäler miljövertramp, men utan resultat. Regeringen har litat på en frivilliglinje när det gäller miljöskyddet av artrik gammelskog, som idag inte utgör mer än bråkdel av skogsarealen.

2009 gick 14 ledande skogsforskare ut i DN och förklarade att man skäms över det sätt på vilken miljöhänsynen offras i skogsbruket, trots att det tydligt ska vara en del av dagens skogspolitik enligt lagen. Forskarna talar om ”ensidiga virkesåkrar i direkt strid mot skogsvårdslagen.”

Från skogsindustrin hävdar man att miljömålen kan tolkas olika och att det handlar om var gränserna ska gå mellan miljömål och produktionsmål.

Tidningen Filter ironiserar över hur vi i Sverige protesterar mot skövlandet av Amazonas medan de sista gammelskogarna i snabb takt offras i Sverige. Enligt Filters artikel är idag bara 4 procent av skogsarealen skyddad, medan de miljöpolitiska målen skulle kräva minst 10 procent. Avverkningstrycket är idag rekordstort hos de svenska skogsbolagen.

Också i de tidigare orörda fjällnära skogarna ökar nu avverkningstrycket. Avverkningstekniken är också idag så effektiv att en modern skogsmaskin kan avverka, kvista och såga upp ett träd i bestämda längder på 30 sekunder.

Naturskyddsföreningen räknar idag 139 skyddsvärda svenska skogar som avverkningshotade. En av de internationellt orienterade skogsbevarargrupperna går under det slagfärdiga namnet Robin Wood.

1993 års skogsvårdslag slog fast att skogens produktionsmål och miljömål skulle väga lika tungt, och opinionen för skogsskydd liksom mediedebatten var då tämligen livlig, men en bit in på 2000-talet har skogspolitiken tydligt svängt mot prioritering av produktionsmålen , medan mediedebatten har tystnat, finner tidningen Filter. Som också noterar att bland andra ryska skogsdelegationer på Sverigebesök förvånats över hur litet svensk skog som naturskyddas..

Skogsindustrin står idag för över hälften av Sveriges nettoexportvärde. Mot den bakgrunden lever förstås miljömålen farligt.

***

I vår krets har vi under några år diskuterat ett förslag till lösning av det problem som Ekman skisserar. För ett antal år sedan lyckades skogsindustrin få sina skogsarbetare att gå med på ett upplägg som innebar att dessa blir entreprenörer, att de köper en modern skogsavverkningsmaskin på kredit. Självklart måste denna maskin vara i flitig verksamhet för att dra in pengar till räntor och amorteringar. Många av dessa nya entreprenörer bor i de nordligaste länen. Resultatet blir att skogarna i norr utsätts för ett massivt avverkningstryck från de nya entreprenörerna. Vi har hört berättelser om vilka stora problem som dessa nya företagare har fått, där de oroar sig för sin ekonomi.

Vårt förslag till lösning är mycket enkelt. Det innehåller att staten löser in entreprenörernas skogsmaskiner och anställer de tidigare företagarna som skogsvårdare. Maskinerna kan då användas i ett lugnare tempo eftersom den akuta jakten på lönsamhet inte längre existerar.

Bli först med att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.