Inför den alarmerande situationen med utbredning av missbruk och beroende av narkotika kan det vara på sin plats att erinra om några grundfakta. Människans bruk av droger är inte någon ny företeelse. Det har funnits under tusentals år. Runt om i världen har man funnit växter som har kunnat användas för att nå ett behagligt rus. Det har varit opium från opievallmon i Asien, cannabis i Indien och på andra håll, blad från cocabusken i Sydamerika och alkohol lite varstans. I det senare fallet har man kommit på att jästa drycker har kunnat ge en ruseffekt. Bruket av de fyra drogerna har blivit omfattande därför att de påverkar den mänskliga hjärnan och dess belöningssystem.
I människans hjärna finns långt ner en primitiv del som kan kallas belöningscentrum. Denna del är grundläggande för hennes överlevnad. Allt som gynnar överlevnaden känns behagligt. Det gäller sådana saker som mat, dryck och sex. Vi tycker om god mat, och vi tycker om ett glas friskt kallt vatten när vi är törstiga. Det är ju helt klart att evolutionen har ordnat det på det viset för att vi skall kunna leva vidare. Det är skönt att ha sex och därför fortplantas människosläktet och nya generationer kommer till världen.
Drogernas framgång beror på att de påverkar hjärnans belöningscentrum och framkallar vad experterna kallar kemisk förälskelse. Droganvändaren får en kick, en skön känsla som är besläktad med den sexuella njutningen. Detta är en grundläggande sak som ibland förtiges i den allmänna debatten. Kanske är det så att de som bekämpar narkotikabruket är oroliga för att detta omnämnande kan utgöra reklam för varan, medan de som direkt eller indirekt propagerar för droger är diskreta i frågan därför att de inte vill bli avslöjade.
När det gäller droger brukar psykiatrikerna skilja mellan missbruk och beroende. Det rör sig om två olika diagnoser där beroende innebär att man har fastnat för drogen, medan missbruk är ett led på vägen dit men där man ännu inte utvecklat alla symptom. Fortsätter man leder det till beroende. För alla droger gäller att den som använder drogen utvecklar tolerans. Det betyder att effekten uteblir om man fortsätter att ta samma dos; för att få önskvärd effekt måste man alltså öka dosen. Man kan sluta med drogen men då måste man vilja. Om man inte vill finns det ingen hjälp. Abstinens är också kopplat till beroendetillståndet, och den får man om man slutar att använda drogen. Om man använder drogen under ungefär två veckor är det tillräckligt för att man skall få kraftigt obehag om man slutar. Abstinenssymptomen är olika för olika droger och kommer efter olika lång tid. Själva drogen motverkar abstinensen så att den försvinner. Den som behöver en återställare har problem.
Olika droger är olika när det gäller beroendeframkallande. Ett exempel på en snabbt beroendeframkallande drog är heroin. Det kan räcka att man har tagit heroin ett par tre gånger, sedan tappar man kontrollen. Ingen människa föds med ett beroendetillstånd utan detta utvecklas när man använder drogen mer eller mindre kontinuerligt. Då förändras hjärnan och det belöningscentrum som tillkommit för att gynna överlevnaden förändras så att överlevnaden missgynnas. Allt droganvändande minskar överlevnaden, även cannabis. Ungdomar som röker cannabis dör långt tidigare än de som inte röker. Beroendet av drogen kan leda till att användaren slarvar med de grundläggande behoven. Han äter dåligt och missköter vätskebalansen. Han tar inte hand om sina barn, han försummar dem, det är bara drogen som gäller. Så länge människan inte förstår att drogen leder till katastrof kommer hon att fortsätta att ta den eftersom det känns så skönt. När man väl har blivit beroende förlorar man kontrollen, och då är det inte lätt att tänka rätt.
Vad är det som gör att människan tar droger? Den helt dominerande orsaken är nyfikenhet. Ungdomar är nyfikna och vill ofta prova nya saker. En del av dem kan uppleva en skön effekt och kan därför frestas att fortsätta experimentet. Om han fortsätter att ta drogen blir han beroende; det är bara en tidsfråga. Förutom den direkta effekten av drogen är också kulturen runt omkring den viktig. Inom vissa subkulturer är användandet av droger ett viktigt inslag och propagandan sker ofta med musikens hjälp. Den unge känner sig accepterad, han tycker att han är viktig osv.
Föräldrarnas roll är synnerligen viktig. Det gäller att själv visa vägen, att ha god kontakt med barnen, att ha uppsikt över deras vanor och att ingripa när rättelse behövs. Det är viktigt att föräldrarna vet vad barnen tänker och vad de gör. Barnen måste ha förtroende för sina föräldrar så att de kan tala med dem om sina problem. Det är viktigt att föräldrarna sätter tydliga gränser för barnen och att man är konsekvent när det gäller att rätta till skadligt beteende.
I utvecklingen av beroende ingår att man vill ha mer; man ökar dosen efterhand. Man tappar kontrollen över sitt beteende. Detta beror på att hjärnan ställer om sig; drogen har så stark effekt att man inte klarar kontrollen. Somliga människor är mer sårbara än andra. Denna olikhet är ärftlig. Om den unge har en ökad sårbarhet, är det extra viktigt att föräldrarna fungerar bra. Då kan den ökade känsligheten kompenseras. Om barnet i moderlivet stressas genom att modern inte sköter sin hälsa är detta en sak som kan öka känsligheten, likaså om man försummas som barn, om föräldrarna inte är tillräckligt gränssättande eller tillräckligt vägvisande; allt detta ökar risken för drogberoende.
Drogberoende är ett komplext fenomen. Experterna är överens om att våra metoder att komma tillrätta med det inte är särskilt effektiva. Det finns inte något bra läkemedel och våra kunskaper i ämnet är fortfarande otillräckliga. Behovet av ökad kunskap är centralt, dels därför att den kan leda till bättre behandlingsmetoder och dels därför att patienten förstår att läkaren behärskar ämnet och därigenom får större respekt för behandlingen.
I ett kommande inlägg skall vi närmare gå in på ämnet Cannabis.
Lämna ett svar