Top

Av Linslusen

När det vid en skola häromveckan var dags att fotografera den årliga katalogen, framhöll rektor att hädanefter skulle plåtas inte bara elever, lärarkår och skolledning, utan alla som arbetade i skolan; kontorister, vaktmästare, städare: “Jag vill ha med alla som får denna skola att gå runt”. Rektor hade därmed uttryckt korporatismens princip om gemenskapen hos dem som är verksamma inom ett visst område. Den dammiga professorn och renhållerskan som dammar av hans laboratorium vid dagens slut, möts alltså inte endast när de växlar av varandra i nämnda lokal – de möts även i samma korporation. Att arbeta tillsammans för det gemensamma målet; det är poängen. Solidarisk vidsyn är en oumbärlig kvalitet hos varje fotogenisk mänsklig grupp.

När jag tänker på min egen debut hos skolfotografen, vill jag bestämt minnas att vårt klassfoto infogades i en katalog där även städerskor ståtade i fotografisk skärpa ­– yrkesstolta och skolstolta. Det gör min minnesbild odelat angenäm, till klar skillnad mot Frans G. Bengtssons första fasansfyllda fotografmöte, stiligt och särdeles roande beskrivet i en essay. Den lille pojken såg som bekant inte fram emot att bli manglad. Om hans skräckvision lite ansträngt här kan få symbolisera den sociala organisationen i dagens samhälle – som faller tillbaka på den gamla söndermalande klasskampsparollen – så blir min första fotokatalogs gemenskapstanke, reflekterad i en med social panorama-lins utrustad rektor häromveckan, framtidens drömvision. Det vill säga om den konsekvent appliceras i samhällsorganisationen. Det vill säga korporatism.

Leave a reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.