Kåseri

Publicerad den april 23rd, 2013 | av Redaktionen

1

Från Homeros till Forssell

Följande kåseri har tidigare publicerats i pappersutgåvan av Nonkonform.

Av Bo Solberg

När jag och en vän en vindpinad afton kopplade av med högläsning ur en bokutgåva från 1959, där Ezra Pounds sjutton första cantos tolkas på svenska av Lars Forssell, fick vi plötsligt ett uppslag till en enpoängsuppsats i litteratur­historia. Åtminstone hoppas jag att det skall finnas en poäng i det följande. Det var när vi kom till inledningen av sång nummer VII som vi hajade till:

”Eleanor (förstörd av brittiskt klimat) | ‘’Ελανδρος och ‘Ελέπτολις, och | gamla Homeros, stackarn, blind | blind som en fladdermus, | Öra, öra för bränningen; | skrammel av gubbröster.”

Forssell gör här en Pounds originaltext trogen översättning. Denna, här citerad från The Cantos of Ezra Pound (1954), lyder

”Eleanor (she spoiled in a British climate) | ‘’Ελανδρος and ‘Ελέπτολις, and | poor old Homer blind, | blind as a bat, | Ear, ear for the sea-surge; | rattle of old men’s voices.”Hur som helst: uttrycket ”blind som en fladdermus” kände vi igen från ett annat samman­hang. Jag låter Lapis Infernalis, med andra ord Bengt Olov Ljungberg, ta vid:

”’Expressen’ är något av det liberalaste som kan tänkas få gå löst i ett land med åtminstone antydan till sedlighetslagstiftning, och där finner vi på kultursidan – alla begrepp är relativa – en dikt som handlar om vår infiltration. Jaja, vi vet att det mesta som skrivs därom är dikt, men det här är alltså avsett som en dikt, poesi di kallar. Den har tillverkats av en för oss lyckligt okänd människa vid namn Lars Forssell, som emellertid eljest lär idka skriveriverksamhet. I varje fall har han hört talas om en längesen avdöd riktig skald vid namn Aretino och säger sig inledningsvis skriva i dennes anda. Dikten är formad såsom ett brev till en av de av oss infiltrerade studenterna”. (Vägen Framåt den 15 maj 1962)

Här är ett litet smakprov ur nämna dikt, ”Brev till en reaktionär student”, efter dess form i Expressen den 2 maj 1962:

”Caro, man har sagt mig | att Du och fyra tusen andra av Din sort | har förenat sig med reaktionen. | [—] Men vem kan ha lärt Dig | att självständighet | är att tänka tarvligt? | [—] I mina öron bullrar Du som en rapning | ur en isterbuk. | Man har sagt mig att Du har antisemitiska tendenser | och gärna lyssnar till Per Engdahl, ’blind, | blind som en fladdermus, | rassel av gubbröster’.”

Forssell får alltså här användning av sin gamla Poundöversättning. Dikten kom seder­mera att återanvändas i, trots samlingens titel, Jack Uppskäraren och andra visor tryckta i år, vilken publicerades 1966. Här rör det sig om en reviderad, utökad version. När det gäller avsnittet om Per Engdahl är emellertid den enda viktigare ändringen att ”rassel av gubb­röster” har strukits.

Forssell imiterade, enligt egen uppgift, Aretino. Enligt Nordisk Familjebok använde denna italienska skald sin skriftställarförmåga utan alla moraliska grundsatser och blott i sina egoistiska intressens tjänst.

Lapis Infernalis salpetersyrade kommentar syftar direkt på denna omständighet: ”Jaja, lille Lars tycks hava valt en lämplig tonårs­idol åt sig.”

Kanske var Aretino en för Forssell lämplig ideologisk idol. Men jag skulle ha velat fråga honom, om han verkligen ansåg sig också i Ezra Pound ha funnit en lämplig förebild? Pound, ”reaktionären”, ”fascisten” och ”antisemiten”? Pound, som propagerade för en axelseger och gav sin röst åt Mussolini? Pound, som Per Engdahl i Kristusdikten ”Den gåtfulle”, i Det finns alltid ett bortom (1973), framhåller som ett exempel på en oförvägen trotsare, en som inte böjde sig för de förnäma?

*Redaktionens anmärkning:
Lapis Infernalis var Bengt-Olov Ljungbergs kåserisignatur i Vägen Framåt.
Enligt Nordisk familjebok avsåg termen silvernitrat, Nitras Argenticus, som användes inom medicinen.

-Pietro Aretino levde mellan 1492 och 1556.

Tags: ,


Om frfattaren



One Response to Från Homeros till Forssell

  1. Bo Solberg says:

    EN REPLIK SOM NÅR FRAM TILL MÅLET

    Det som Lars Forssell skadeglad skaldade om 1962, att Per Engdahl var ”blind, | blind som en fladdermus”, kan den senare möjligtvis ha anspelat på 1978 i en dikt – ur samlingen X…Y…Z… – i vilken han reflekterar över sin synskada. Där alluderas den forssellska Poundöversättningen med orden: ”Fladdermössen är blinda, | blinda som älvens vatten”. Fortsättningen lyder: … ”eller strömmen i en ledning. | Men fram kommer de, | fram till målet, | där de flyger genom natten.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Tillbaka till toppen ↑