Så länge skutan kan gå

Av Bo Solberg

Det var länge sedan Det går an inte gick an. Så kallat fria förhållanden väcker minst av allt skandal i dag. De är norm. Ska någon giftas är det fler ögonbryn som höjs eller rent av rynkas.

Ja, hundra år efter kortromanen gick vad som helst an. Det påståendet Coleporterade Cole Porter ut i sin mycket medryckande titelsång till musikalen Anything Goes från 1934, en föreställning vars libretto skrevs av bland andra P. G. Wodehouse.

Almqvists Sara och Albert förälskade sig på ångbåten Yngve Frey under en resa från Stockholm till Arboga. Wodehouse Hope and Billy förälskade sig på oceanångaren S/S America under en resa från New York till London.

“In olden days a glimpse of stocking | was looked on as something shocking, | but now, God knows, | anything goes”, fick den som den gången besökte Alvin Theatre på Broadway höra från Ethel Mermans glaskrossande pipa.

En retorisk överdrift naturligtvis. Samma påstående vore fortfarande efter ytterligare 80 år att ta i. Men i avsevärt mindre utsträckning. Det råder noll tvivel om skutans kurs. Svallvågor går höga från bogen. Vi har med många sjömil passerat den fyrplats där såväl utomäktenskapliga förhållanden som Broadways bara kvinnoben var gränsen för det acceptabla.

Det vore att spilla en kletig svart fläck mot denna vita skärmbakgrund att lista de senaste generationernas vunna ”friheter”. Alla vet vad det rör sig om, och jag ekar därför bara de ord, som endast fortsätter att öka i aktualitet:

“The world has gone mad today, | and good’s bad today, |and black’s white today, |and day’s night today”.

Är min mindre sannolika parallell mellan den svenska 1830-talsromanen och den amerikanska 1930-talsmusikalen uttryck för trång moralism? Utslag av någon slags ny puritanism?

Bara den mest extrema nuliberal kan i dag på allvar mena det; en som fullt ut omvandlar den ekonomiska laissez-faire-principen till en sexualmoralisk anything goes-princip.

Detta lilla opus är ett kort och gott understrykande av att, med Porters egna ord, ”Gud vet”. Han vet och Han dömer. Men redan Hans naturlagar straffar. Vår tids djupt samhällsförankrade libertinism har fört oss i ett sådant läge, att när vi i dag ställer fröken Videbecks fråga inte till en ung sergeant, utan till hela folket, blir den – denna gång utan överdrift – inte bara en djupt andlig men också en rent fysisk överlevnadsfråga: Går allt detta an?

Måtte dagens unga svenskar bestå av fler än porrsurfande Albertssöner.

1 kommentar

  1. Nu verkar det visserligen hart när omöjligt att UNDANDRAGA sig svenska kyrkans välsignelse, oavsett samlevnadskonstellation. Jag, ”gumman” och Herren betackar oss för inblandning från nämnda institution…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.