Av Bo Solberg
Det tog sannerligen inte Aftonbladet lång tid att reagera på mitt lilla kåseri den 12 mars om sensmoralen i Disneys fabel Lejonkungen. Senare den dagen – aftonen? – publicerade bladet nämligen en krönika av Andrev Walden som inleds med orden ”Fascismen har vaknat igen” och handlar om Lejonkungen som en historia bemängd med fascistisk propaganda. Är det nu en tillfällighet att Aftonbladet tar sig an ämnet så snart efter Nonkonform så är det ju i alla fall ett i sanning iögonfallande sammanträffande.
Det har blivit ett flertal reaktioner på Walden, t.ex. i Fria Tider den 14 mars. De synpunkter som står att läsa i diverse nättidningar och på bloggar tar överlag och föga förvånade upp diskussionen om det massmediala missbruket av ordet fascism. Eftersom Nonkonform har diskuterat temat flera gånger förut finner jag det här för gott att hänvisa till de snabbare kommentatorerna, vilka väl mer eller mindre redan sagt vad som bör sägas. Såsom denne bloggskribent:
”Någonstans i debatten och diskussionen kring fascism har det blivit så att det anses som fascism att återta något som tillhörde en själv från första början. [—] Det Simba gör är att besegra det yttre hotet och återupprätta den harmoni som hade rått innan Scar. Detta kommer aldrig vara synonymt med fascism för mig, utan enkelt kan man beskriva detta som att försvara sitt hem mot yttre hot och inkräktare.”
Ja, den aspekt av sensmoralen jag tog fasta på i mitt kåseri rörde som bekant just samhörigheten med gångna generationer och om plikten mot ett fädernesland. Men detta har blivit farligt tankegods i Sverige, och en anständig, ansvarskännande medlem av journalistkåren kan naturligtvis inte låta sådant stå oemotsagt.
Lämna ett svar