Migration och mångkultur

Publicerad den november 20th, 2017 | av Redaktionen

0

Invandringfrågans thomistiska svar

I ”The Wisdom of Father Brown” (den 10 mars) belystes katolicismens traditionella inställning till patriotism. Idag kanske vi kan fortsätta med den besläktade invandringsfrågan genom att se efter vad den helige Thomas av Aquino hade att säga i sammanhanget för en så där åttahundra julenätter sedan. Vi publicerar därför, med författarens tillstånd och i vår egen översättning, den amerikanske ekonomen och skribenten John Horvats II:s korta artikel ”What Does Saint Thomas Say About Immigration?”, ursprungligen uppförd på nätsidan Return to Order – en kampanjsida för hans bok med samma namn. Horvat är bland annat vice ordförande för American Society for the Defence of Tradition, Family and Property (TFP) och leder detta sällskaps Commission for American Studies

”I invandringsdebatten antar många nästan automatiskt att Kyrkans inställning är ovillkorlig generositet gentemot dem som vill flytta från sin nation och till en annan, legalt eller illegalt.

”Stämmer emellertid detta? Vad säger Bibeln om invandring? Vad säger kyrkolärare och teologer? Framför allt, vad säger den störste kyrkoläraren, den helige Thomas av Aquino, om saken? Erbjuder hans inställning några insikter i de brännande frågor som nu skakar nationen och upplöser nationella gränser?

”Invandring är ett modernt problem så en del tror säkert att ett medeltida helgon som Thomas inte har bildat sig en uppfattning om saken. Och ändå har han det. Det räcker att titta i hans mästerverk Summa Theologica under fråga 105, artikel 3 (I-II, Q. 105, Art. 3). Där finner vi hans på bibliska insikter baserade analys, vilken borde få tillföras den nationella debatten. Den är helt och fullt tillämpbar i vår tid.

“Den helige Thomas: ‘Människans förhållningssätt till främlingar är av två slag, fredligt och fientligt: och [den gammaltestamentliga] Lagen innehöll lämpliga föreskrifter till vägledning beträffande bäggedera.’

”Kommentar: Redan med detta sitt konstaterande, bekräftar den helige Thomas att inte alla invandrare är lika. Varje nation har rätten att avgöra vilka invandrare som är ’fredliga’, dvs. till gagn för det allmänna. I självförsvar kan staten därför avvisa de kriminella element, förrädare och andra som den bedömer såsom ’fientliga’, dvs. skadliga för sina medborgare. Den andra saken han bekräftar är, att hanteringen av en nations invandring skall avgöras av lag såväl när det gäller fredlig som fientlig invandring. Staten har rätten och skyldigheten att upprätthålla lagen.

“Den heliga Thomas: “För judarna stod trenne möjligheter till fredliga relationer till främlingar till buds. För det första, när främlingar passerade genom deras land som resande. För det andra, när de kom i bosättningssyfte. Och i båda dessa avseenden gav Lagen utrymme i sina föreskrifter: för det står skrivet (2 Mos. 22:21): ’En främling [advenam] skall du icke förorätta eller förtrycka’; och åter (2 Mos. 23:9): ’En främling [peregrino] skall du icke förtrycka’.

”Kommentar: Här erkänner den helige Thomas den verkligheten, att människor kommer att vilja besöka eller bosatta sig i andra länder under en viss tid. Sådana främlingar förtjänar att behandlas med gästfrihet, respekt och hövlighet, vilka ankommer på varje människa av god vilja. Lagen bör skydda dessa främlingar från dålig behandling.

”Den helige Thomas: ’För det tredje, när främlingar önskade att bli fullkomligt upptagna i det judiska folkets gemenskap och tro. Beträffande dessa observerades en viss ordning. De gavs inte genast medborgarskap: precis som det var lag hos vissa nationer att ingen erkändes som medborgare förrän efter två eller tre generationer, som Filosofen [Aristoteles] säger (Polit. iii, 1).’

”Kommentar: Den helige Thomas är medveten om att det kommer att finnas de, som kommer att vilja stanna i landet permanent. Han sätter emellertid som ett villkor för accepterandet av dessa, att de har en vilja att bli fullt integrerade i vad vi idag skulle kalla nationens kultur och liv. Ett andra villkor är att förlänandet av medborgarskap inte är omedelbart. Integrationsprocessen tar tid. Människor behöver anpassa sig efter nationen. Han citerar hur Aristoteles säger, att denna process en gång bedömdes ta två eller tre generationer. Den helige Thomas själv, ger ingen tidsram för denna integration, men han erkänner att den kan ta lång tid.

”Den helige Thomas: ’Anledningen till detta var att om främlingar tilläts blanda sig i nationens affärer direkt efter det att de slagit sig ner i dess mitt, kunde många faror uppstå. Eftersom främlingarna ännu inte hade allmännyttan i hjärtat kunde de tänkas försöka göra sådant som vore skadligt för folket.’

”Kommentar: Den helige Thomas sunda förnuft är sannerligen inte politiskt korrekt, men det är logiskt. Teologen understryker att deltagandet i en nations liv är en komplex sak. Det tar tid att lära sig förstå de frågor som påverkar nationen. De som är väl förtrogna med dess långa historia har också den bästa förutsättningen att fatta långsiktiga beslut om dess framtid. Det är skadligt och orätt att lägga framtiden i händerna på nyanlända vilka, utan egen förskyllan, har dålig uppfattning om vad som sker och har skett i nationen. En politik av det senare slaget leder till nationens fördärv. Som en illustration till detta, noterar den helige Thomas senare att judarna ingalunda behandlade alla folk på samma sätt, eftersom de nationer som stod dem nära integrerades snabbare än de folk, som inte stod dem lika nära. Fientligt sinnade folk tilläts inte fullt ut delta i gemenskapen just med hänvisning till deras animositet gentemot det judiska folket.

”Den helige Thomas: ’Det var emellertid möjligt för en person att bli dispenserad och antagen till medborgare genom en dygdeakt: sålunda berättas (Judit 14:10) att Achior, hövdingen över Ammons ättlingar ’sedan dess varit upptagen i Israels hus intill denna dag’.

”Kommentar: Det vill säga, reglerna var inte rigida. Undantag gjordes under vissa omständigheter. Men dessa undantag var alltså inte godtyckliga, utan åsyftade alltid allmännyttan. Exemplet med Achior illustrerar härvidlag hur medborgarskap beviljades hövdingen och hans efterkommande för de goda tjänster de gjort nationen.

”Detta var några av den helige Thomas av Aquinos på bibliska principer grundade tankar i invandringsfrågan. Det står klart, att invandringspolitiken måste syfta till nationens enhet och det allmänna bästa. Den måste syfta till integration, inte desintegration eller segregation. Invandraren får inte endast eftersträva fördelar, utan måste också anamma det ansvar som följer med upptagandet i den nationella gemenskapen. När en person blir medborgare blir hon en del av en förlängd familj med långsiktiga mål, inte en av kortsiktiga egenintressen styrd aktieägare i ett bolag.  Den helige Thomas lär oss att invandringspolitik måste styras av allmännyttan; invandringen får inte förstöra eller överväldiga en nation.

”Detta förklarar varför så många idag upplever oro. Den är en följd av den massiva och oproportionerliga invandringen. En dylik politik skapar en onaturlig situation som attackerar gemenskapens förutsättningar och underminerar samhällets förmåga att organiskt absorbera nya element i en enhetlig kultur. Det allmänna bästa är inte längre styrprincipen.

“Proportionerlig invandring har alltid bidragit till samhällets hälsosamma utveckling, eftersom den injicerar nytt liv och nya egenskaper i dess sociala kropp. Men när den förlorar proportion underminerar den statens strävanden och hotar nationens väl. När detta inträffar, vore det en välsignad sak om nationen lyder den helige Thomas och de bibliska principernas råd. Nationen har att utöva rättvisa och generositet gentemot alla, främlingar inkluderade, men den måste framför allt agera för gemenskapens bästa och dess enhet, förutan vilka inget land kan fortleva.

Nonkonforms kommentar: En lustig detalj att notera är att ungefär samtidigt som Horvats artikel publicerades, dvs. halvvägs igenom 2014, presenterade vi mycket snarlika tankegångar i ”Inget hemligt”. Det inlägget refererade inte till vare sig den heliga Skrift eller den helige Thomas av Aquino utan förlitade sig på vad det menade var sunt förnuft. Resultatet är närmast identiskt. Uttrycket Förnuft, klarhet och måtta är mycket tillämpbart på såväl den helige Thomas utläggningar som Horvats kommentarer.

Gör er slutligen bilden av den även fysiskt reslige Thomas ställd inför dagens politiska och massmediala minioner. När det en gång kristna Västerlandet nu överväldigas av en okontrollerad, icke assimilerbar massinvandring av utomeuropeiska, till stor del muslimska, folkgrupper, är det ju mycket lätt att föreställa sig vad han skulle ha haft att säga. Och efter det att denne kyrkans Doctor Angelicus hade sagt sitt stycke, skulle han utan tvekan med dagens gängse terminologi ha demoniserats som främlingsfientlig.

Tags: , ,


Om frfattaren



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Tillbaka till toppen ↑