En vandrings-Stig

Jag hörde idag talas om att en buskisföreställning med kända skådespelare i år sätts upp i Falkenberg under namnet ”Alla tiders Åsa-Nisse”. När jag senare förstrött bläddrade bland dokument i en äldre dator råkade jag stöta på en uppgift om samme nisses skapare, Stig Cederholm. Han gick ur tiden den 17 april 1980. Jag blängde mot almanackan: det var den 17 april. Slår vi dessa tvenne tillfälligheter tillhopa står det klart, att några ord måste sägas till fyrtioårsdagen av hans hädanfärd.

Stig Cederholm verkar ha varit en komplex person, en människa med också problematiska sidor (i likhet med så många av oss andra). Men då man ofta ensidigt tar fasta på dessa i massmedia, för att drämma till honom för hans politiska och militära gärning, vill jag idag istället låta en person som kände honom väl föra talan. Per Engdahl. Även om Stig Cederholm alltså är mest känd för sin än idag så uppskattade, så upptågstokige Åsa-Nisse, så har han väl gjort en av sina finaste insatser genom böckerna om svensk natur. När Jönköpingssonen jordfästes i Växjö tog den andre fyra år yngre Jönköpingssonen fasta på den sidan:

”Stig Cederholm – du var sprudlande liv som få, du var elden i ett bloss, du var spelande vind, du var som virveln i en fors. Ditt liv var vandring; ibland kom man att tänka på det gamla mästarordet om rävarna, som har kulor, och fåglarna, som har nästen. Men ditt liv var för rörligt, ditt blod pulserade för snabbt för ett stillsamt liv i en varaktig stad. Du var de djärva infallens man. Du var lugn i faran. Du hade mod, när det var brydsamt och kritiskt. I den krets, som vi båda tillhört och som bett mig att i dag framföra dess sista tacksamma hälsning, minns vi, hur du manade fram visionen av de småländska skogarna, visionen av Lapplands fjällvärld, då du stod öga mot öga med soluppgången över de vita snökammarna, omgiven av norrbottniskt hemvärn. Vi minns, hur du levandegjorde den arktiska kylan över Finlands nordfront eller berättade om hissnande djärva färder med svenskt jaktflyg. Men det är i främsta rummet som människa och vän du i dag träder fram. Du hade inom dig ett småländskt trotsarkynne, som bar dig genom svårigheterna. Du hade en livsglädje, som lyste upp och smittade, och du spred din humor som ett glitterstänk över en verklighet ofta full av bråda backar och branta stigningar. Men så kom orden långsammare, stämman djupnade. Det var, när du berättade om den andakt, som du kände inför ett strålande natursceneri, när du varsnade något av Honom, som framtonar i färgerna, formerna och fjärrperspektiven, Honom, som är allt varandes ursprung, vägvisare och slutmål. Nu vandrar du inte längre. Björnen står ett ögonblick fundersam uppe på älvbrinken. Ledarvargen ute på klippsprången lyfter eftertänksamt sitt huvud mot de farande skyarna. Älgarna gungar grubblande sina kronor. Vinden mojnar för en stund i trädtopparna. Orrspelet bryts av – för en tyst minut. En jägare, en krigare, en diktare är död. Vi vinkar till avsked Stig Cederholm. Nu är du ett med det landskap, som du älskade, ett med den makt, som genomströmmar tingen. Nu står du vid källan, den evigt klara.”

Den 28 april 2004 var det en annan Stigs dödsdag, nämligen Sveriges överbefälhavare åren 1970-78, Stig Synnergren. Det ger mig tillfälle att få göra ett mycket senkommet korrektur. Stig Cederholm höll nämligen vid nysvenskarnas XXXVIII riksstämma 1979 ett dramatiskt och uppskattat anförande om försvaret. Han berättade om det frivilliga försvaret uppe i Lappmarken, om hur general Synnergren hade kommit upp och lagt av sig ÖB-skepnad för att personligen vara med i övningen, och hur han vid solnedgången samlat folket, pekat ut över fjällvärlden: Visst är vårt land värt att försvara!

Referenten i Vägen Framåt (1979, nr 5) beskriver hemvärnsmännens reaktion: ”Hela styrkan stod gripen och såg de sista solstrålarna färga fjälltopparna röda.” Det ger inte hela bilden. Vad Stig Cederholm hade sagt var, att svaret blev ett rungande ja. Men efter det stod säkerligen truppen gripen och såg de sista solstrålarna färga fjälltopparna röda.

Av Bo Solberg

Bli först med att kommentera

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.