Att tala och tiga i riksdagen

Det blev inte några nya utspel i onsdagens partiledardebatt. Den borgerliga fyrklövern och den rödgröna kartellen försökte slå varandra i huvudet med sina slitna argument om ”jobben”, sjukförsäkring, a-kassa och skatter. Men skillnaderna i ståndpunkter var inte avgrundsdjupa. Ledarna för de två största partierna Reinfeldt och Sahlin, som efter förra valet yttrade sig så ringaktande om svensk kultur, tävlade nu i att lovprisa den svenska modellen. Borta var allt tal om internationell solidaritet. Borta alla hyllningar till den tidigare så välsignelsebringande mångfalden. Sahlin och Olofsson trätte om arbetsgivaravgifter och ungdomsarbetslöshet, men ingen satte ifråga varför Sverige fortsätter att importera arbetslöshet.

Lika tyst var det om bostadsbrist, lånekarusell och groteska bostadspriser. Björklund och Wetterstrand grälade om kunskap i skolan, men de var påfallande diskreta om det förfärande antalet brandattacker mot kunskapsinhämtandets lokaler. Inte ett knyst hördes om det kunde finnas ett orsakssamband mellan förfrämling och minskande rättstrygghet. Våra läsare förstår säkert varför. Valet närmar sig, och det gäller att inte väcka den svenska björn som sover så djupt, så djupt.