Top
Korporatism

Ett amerikanskt dilemma: Dodge v. Ford Motor Company

Av alla bolag i Sverige är endast 29 % aktiebolag men trots att de befinner sig i minoritet är de helt dominerande när det gäller den ekonomiska betydelsen. Aktiebolaget är en grundpelare i den kapitalistiska ekonomin. Det karaktäristiska är att den satsar kapital i bolaget riskerar endast detta kapital och inte sin personliga förmögenhet.

Har ett aktiebolag moraliskt ansvar för annat än att driva företaget med vinst? Om svaret blir nej, har det då rätt att ta andra hänsyn än till vinsten? Svaret är i princip nej. En sådan avvikelse måste skrivas in bolagsordningen för att vara tillåten.

”Aktiebolaget är en förening av kapital, inte av personer. Den som förvärvar en aktie gör det uteslutande i syfte att bereda sig högsta möjliga avkastning och saknar därför annat intresse för bolagets angelägenheter än det som har sin grund i berörda syfte.”

– Kongl. Maj:ts Nåd Prop. N:o 6 (1895)

”Om bolagets verksamhet helt eller delvis skall ha ett annat syfte än att ge vinst till fördelning mellan aktieägarna, skall detta anges i bolagsordningen.”

– Aktiebolagslagen 3 kapitlet 3 §.

Vinstmaximeringen inom aktiebolagen tyglas dock utav sidorestriktioner som varierar mellan stater. Det gäller bl.a. arbetsrätt och miljörätt. Vi känner igen diskussionen om dessa sidorestriktioner från debatten mellan företrädarna för och motståndarna till statlig intervention i företagens förehavanden.

1916 tog Henry Ford beslutet att i sin biltillverkningsverksamhet höja lönerna för de anställda samtidigt som han sänkte priserna på bilarna.

”I don’t believe we should make such awful profits on our cars.”

– Henry Ford

10 år tidigare, 1906, hade John och Horace Dodge lånat ut 10 500 amerikanska dollar till Ford och de var stora aktieägare i Ford Motor Company. De ville använda aktieutdelningen för att starta sin egen biltillverkning. De blev förbaskade av Fords politik och stämde Ford därför att han inte maximerade vinsten i aktiebolaget.

”Counsel for Dodge: Do you still think that those profits were ”awful profits”?

Ford: Well, I guess I do, yes.
Counsel: And for that reason you were not satisfied to continue to make such awful profits?
Ford: We don’t seem to be able to keep the profits down.
Counsel: . . . Are you trying to keep them down? What is the Ford Motor Company organized for except profits, will you tell me, Mr. Ford?
Ford: Organized to do as much good as we can, everywhere, for everybody concerned. . . . And incidentally to make money.
Counsel: Incidentally make money?
Ford: Yes, sir.
Counsel: But your controlling feature . . . is to employ a great army of men at high wages, to reduce the selling price of your car . . . and give everybody a car that wants one.
Ford: If you give all that, the money will fall into your hands; you can’t get out of it.”

– Dodge v. Ford Motor Company (1919)

Henry Ford är naturligtvis medveten om att investeraren, när han satsar sitt kapital, räknar med bästa möjliga avkastning. Likaså är Ford införstådd med att bröderna Dodge uppfattar saken så att Ford med sitt resonemang bryter det ingångna investeringsavtalet.

För det andra uppstår det en målkonflikt. När företagets syfte inte längre är renodlad vinstmaximering blir det svårare för ägaren att kontrollera att företagets ledning uppfyller sina förpliktelser. För det tredje kan det bli svårt för företagsledaren att värva riskvilligt kapital när syftet med företaget inte är det tydliga som investeraren utgår ifrån.

Den dramatiska tillspetsningen i den här processen belyser ett dilemma för kapitalismen som system. Detta system innebär att makten över produktionsfaktorerna ligger i händerna på kapitalägarna. En företagsledare som avlägsnar sig från dessas intressen blir alltså inte långlivad. Men Henry Ford var en visionär. Han såg framför sig företaget som en dynamisk kraft. För honom gällde det något mer än att bara skapa vinst åt kapitalägarna. Processen utmynnade i att Ford blev dömd att betala skadestånd till bröderna Dodge och därmed vann alltså kapitalägarna. Men den motsättning som fördes fram i ljuset är ett dilemma som inte begränsas till amerikanska förhållanden utan som gäller i stora delar av världen och som fortfarande är olöst.

2 comments

  1. Dennis H. 14 februari, 2011 at 14:48

    Man har dock missat en sak i denna artikel och det är att det personliga ansvaret även finns i aktiebolagen – men då hos styrelsen och nödvändigtvis inte hos ägarna (även om ägarna vanligtvis sitter i styrelsen).

    Tjuv-bolag låter t.ex. dysfunktionella människor eller människor som har svårt att säga nej sitta i styrelsen så de kan utnyttjas medan deras svarta verksamhet pumpar in pengar i bolaget och tar ut dom vita exempelvis, vilket förhindrar att de verkliga bovarna åker dit.

    I övrigt är det en intressant artikel och jag som läser företagsekonomi har även kommit över en hel del intressant av Henry Ford.

Leave a reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.