Per Engdahl och Nysvenska rörelsen

Publicerad den juni 13th, 2013 | av Redaktionen

4

Från Ali ibn al-Athir till Per Engdahl, från gammalarabiska till nysvenska

Av Bo Solberg

Det är hälsosamt att driva en smula med sig själv; det har vise män menat. Låt oss ta kuren.

En notis i Nysvensk Tidende, ”VF-ledare i bokform?”, upplyste – för över tio år sedan – att ”arbete pågår just nu med att sammanställa material till en bok som går under arbetstiteln ’Ledaren i Vägen Framåt’”. Ett par gånger i senare utgåvor bad man läsekretsen om uthållighet och tålamod i väntan på att denna lunta äntligen måtte landa i deras händer.

Vågar man tro att någon i den ursprungligen kalkylerade bokköparskaran klarat det decennie-långa uthållighetsprovet och med obrutet mod förmått hanka sig fram till den stund som nu är? Klart är i alla fall att de senfärdiga utgivarna klarat detta. Ty nu är den verkligen publicerad, Per Engdahls Det nödvändiga greppet: Ledaren i Vägen Framåt 1968-92 (Bok & Tidskrift; [i distr.] Arktos).

Jag saluterar tacksamt dem, som sett till att denna skuta slutligen förts i hamn. Själv var jag varken kapten, styrman eller något annat stiligt under slutsträckan. Jag skurade mest däck.

I detta historiska ögonblick erinrar jag mig det ställe där Frans G. Bengtsson berättar om hur Carl Johan Tornberg, professor i arabiska, vid 1800-talets mitt arbetade med att sammanställa och utgiva 1100-talskrönikören Ali ibn-al-Athirs omfattande historieverk på originalspråket. Han hade redan hunnit långt med att publicera en svensk översättning. I förordet till den elfte delen av denna ”berättar Tornberg på ett vackert och älskvärt sätt om sin planlagda edition av den arabiska texten av hela det stora verket: hur trassligt och tidsödande det varit med förberedelserna, […] huruledes oförutsedda dröjesmål uppstått vid tryckningen. Trots allt, fortsätter han, är emellertid nu tryckningen av tvenne delar av det stora verket så framskriden, ’att förra delen, mot slutet av sommaren, kan komma i allmänhetens händer’. Enligt mitt förmenande är denna sista sats underbar och bländande. Den store lärde ser för sig en allmänhet som börjar bli smått otålig över att inte få stilla sin längtan efter Ibn-el-Athir på grundspråket: må denna allmänhet endast ge sig till tåls en liten stund till: mot slutet av sommaren skall i dess ivriga händer läggas en första del av det åtrådda verket. Det är en stor och skön humanistisk dröm som lever i denna Tornbergs enkla sats.”

Att just ingen allmänhet suttit på väntans nålar för Per Engdahls posthumt ihopkompilerade boks skull heller, ja det är väl klart. Han är allt inte en överexponerad över-Expo:it som lekte med eld i luftslott. Men allmänheten har i stället definitivt något att hämta i hans bok. Därför har den tryckts. Sedan får folk läsa den bäst de vill.

Man kan fortsätta i elak stil: med den arabiska invandringsfloden till Sverige vore det affärssmartare att satsa på en framgång för Ali på bokmarknaden än på en för Per.

Men just detta illustrerar samtidigt påståendet att det finns något nödvändigt för allmänheten i Per Engdahls bok: den varnar för den stora utomeuropeiska invandringens konsekvenser och pekar på en väg ur eländet. Som jag ser det, är det alltså trots allt till ingen övervägande nackdel för Det nödvändiga greppet att den inte är skriven på gammalarabiska – utan på nysvenska.

Eftersom det ovan citerats ur Tornbergs förord, vågar jag slutligen anföra följande från mitt eget förord till denna nysvenska bok:

”Under sju decennier presenterade den nysvenska rörelsens grundare och ledargestalt Per Engdahl regelbundet sina idéer och synpunkter i Vägen Framåts ledarartiklar. Där presenterade han sin ideologiska grundinställning från olika infallsvinklar – ofta dikterade av den politiska dagsdebatten. Artiklarna är således gränssnitt mellan idévärldens abstrakta bilder och sinnevärldens handfasta former. Där prövade han diverse tankefrön; idéer som ofta senare mognade och fann väg in i de nysvenska programskrifterna. Ledarna inleddes alltid av några intresseväckande, appellartade och sammanfattande rader, och de höll alltid därefter samma behagliga längd. Framför allt präglades de alltid av samma härliga förening av tankeklarhet och klart språk. [—] Och ur den samlade enheten möter läsaren en styrka – i budskap, i övertygelse, i gärning – som kan inspirera till politisk handling i dag.”

Vågar jag säga det? Det är en stor och skön nyhumanistisk dröm som lever i denna enkla sats.

Boken finns för närvarande tillgänglig hos Amazon.com och Adlibris.se men kommer inom ett par veckor att kunna inhandlas från fler nätbokhandlare som Arktos och Bokus. Då kommer det även att finnas en hårdpärmsupplaga.

Tags: , , ,


Om frfattaren



4 Responses to Från Ali ibn al-Athir till Per Engdahl, från gammalarabiska till nysvenska

  1. Nicklas says:

    Mycket trevligt och en storartad insats av er som står bakom projektet.

    Då vet man i alla fall en bok som man kan läsa och ägna tankemöda åt under semestern lite senare i sommar.

  2. Håkan Andersson says:

    Blir en beställning på den, har samlat en stor del av Engdahls böcker från antikvariat. Roligt med en ny bok!

  3. Vägfararen says:

    En mycket bra bok som jag läser just nu.Stort tack för projektet!

  4. svensson says:

    Jag har nu recenserat Engdahls bok i Nya Tider. NyT finns bara på papper men jag omnämner texten, och Engdahls insats som skribent och idégivare, i detta blogginlägg:

    http://lennart-svensson.blogspot.se/2013/08/nya-tider-33-har-kommit-dar-skriver-jag.html

    [Om länken ej är klickbar, prova denna.]

    ”Det nödvändiga greppet” var intressant att läsa. Och boken är en kulturgärning som jag lyfter på hatten för.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Tillbaka till toppen ↑