Dags för Kumbaya igen?

Av Anglisisten

Den 4 maj kommenterade Nonkonform under rubriken ”Someone’s crying, my Lord, Kum bay ya” den statliga medborgarskapsutredningen SOU 2013:29. Där karakteriserades den träffande som ”Fjäsk för främlingar”. En av andemeningarna i utredningen syntes ju vara, att bleve vi ”bara tillräckligt snälla och varma så kommer de att sluta att bränna ner sina skolor och kasta sten på brandkåren”.

I anledning av naivitet och nedbränningar, ”Fjäsk för främlingar” och ”Kumbaya” ber jag – för er som nu inte läser all världens tidningar – hastigt få referera Australiens vällästa kolumnist Andrew Bolt när han (i Harald Sun den 27 maj) tar sin utgångspunkt i förortsoroligheterna i Sverige.

Han upplever det som skandal att ledande politiker och massmedia gång på gång målar upp bilden av mångkulturella områden och samhällen som harmoniska: ”[They] can stare at ethnic strife and see only a choir singing Kumbaya. How often we succumb to such wilful see-nothing, say nothing when confronted with the high price of modern mass immigration.”

Dylik underlåtenhet att tänka klart och tala klarspråk trollar naturligtvis bort varje chans till en lösning av problemen.”Most mainstream outlets at first said only that ’youths’ burned cars, buildings and buses. In fact, the riots occurred in suburbs in which 80 per cent of the population is either first- or second-generation immigrants from Muslim countries […]. Immigration today too often looks like colonization. Done badly, the host country is left with unassimilated minorities colonizing poorer suburbs.”

Dessa förorter blir sedan: “the fault line of a cultural war”.

Det är utlandsperspektiv som behövs när vi har tappat perspektiven här hemma! Det är utrikes, men vi kan likväl glädja oss när någon talar ut i massmedia. I minimedia som Vägen Framåt har det sjungits ut om invandringen i decennium efter decennium. Samma synpunkt som Bolts framfördes till exempel där i april 1979. Tidningen framhöll att invandring i makligare takt, där vi hinner ta upp nyanlända människor i en svensk gemenskap, kan verka positivt förnyande. Men massinvandring blir ofrånkomligen det motsatta: ”En invandring, som skapar betydande minoriteter med egna mönster utgör alltid ett hot mot ett folks existens och därmed mot den kultur, som det representerar.”

Men detta har varit sjungande röster på stora, tomma slätter. På maktens höga höjder vill man bara höra Kumbaya.

Kan Sveriges folk stå ut med sådant vanvett? Vi kan inte överleva med det.

Red. Anm.: Kumbaya är den kreolska formen för uppmaning till internationell förbrödring, Come by here.

 

Bli först med att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.