Av Thomas Nyman
Rockbandet Völund Smed från Eskilstuna är i blåsväder. I en artikel i tidningen Folket med titeln ”Nazisthyllning spelas i Sveriges radio” pekas bandet ut som nazistsympatisörer. Journalisten Anna Mi Skoog, som tilldelades Sörmlands journalistpris för en tid sedan för ett s.k grävande reportage om församlingen Sion i Flen, uppvisar en häpnadsväckande förmåga till Guilt by association när hon till och med finner kopplingar till terroristen Anders Behring Breivik i Norge. Som enda källa använder hon ”den demokratiska tidskriften Expo”.
Völund smed har funnits sedan 1993 och har gett ut fyra album. Musiken är rock- och punkinfluerad och texterna handlar om patriotism, vikingatid och om att tänka självständigt. Låten De tystas led, som är en hyllning till kamrater som gått bort, kom för ett par veckor sedan med som utmanare på topplistan Sörmland topp 5 i radions P4. Lyssnarna kunde där rösta på vilka utmanare som skulle komma in på topplistan och efter en vecka stod det klart att Völund smed gått rakt in på första plats. Några dagar senare publicerar lokaltidningen Folket i Eskilstuna en artikel där man anklagar sången för att vars en hyllning till en död ”nazist”.
För att reda ut den snåriga bevisföringen mot gruppen backar vi bandet till den 9 december 1999. Den 17-årige ynglingen Daniel Wretström var på tillfälligt besök i Salem, söder om, Stockholm. På grund av sin Skinhead-mundering blev han angripen av ett gäng förortsungdomar som hysteriskt skrek att han var en ”rasse”. Därefter blev han brutalt misshandlad av några medlemmar i gänget och slutligen mördades han på ett bestialiskt sätt av en främling. Domstolen utdömde uppseendeväckande lindriga påföljder för ogärningarna. En av medlemmarna i Völund smed var vän med Daniel och båda spelade vid den tiden i band med ofta radikala politiska budskap i texterna. Ett musikslag som av sina belackare brukar benämnas ”Vit-makt musik”. På dödsdagen den 9 december i år skrev Völund smed-medlemmen ett inlägg på Facebook med en länk till låten De tystas led och texten ”Till min vän Daniel Wretström som mördades för 11 år sedan idag”.
I tidningsartikeln heter det nu att låten skrivits som en hyllning till ”nazisten” Daniel Wretström och att bandet har fler kopplingar till nazismen. Som referens för sina påståenden anger Anna Mi Skoog en representant för Expo. Gruppen får inte möjlighet att bemöta anklagelserna. Kopplingarna till nazismen består av nämnde medlems förflutna inom ”Vit-makt musiken” och som tidigare medlem i en nationalsocialistisk organisation. Så långt inget nytt. Efter detta svävar Anna Mi Skoog ut i ren McCartyism med hårresande kopplingar:
”Medlemmen i fråga har också gjort inlägg på forumet Nordisk – ett forum som Ekman [Mikael Ekman, Expo, Nonkonforms anm.] beskriver som ”ett Lunarstorm för nazister” där det förekommit uppmaningar till våldsaktioner. På samma forum har även massmördaren Anders Behring Breivik varit medlem, enligt en artikel i Expo.”
Bandmedlemmen har alltså skrivit inlägg på ett diskussionsforum, som i skrivande stund har närmare 24 000 medlemmar och över en halv miljon inlägg. I samma forum har enligt Expo även Anders Bering Breivik varit medlem, därmed finns det en koppling anser Skoog.
Mer förvirrande blir det. För att stärka påståendet att låten skrivits som en hyllning till den döde ”nazisten” Daniel Wretström, hänvisar skribenten till det faktum att bandet använt en fornnordisk runa på skivomslaget och i videon till låten på Youtube.
”I anslutning till facebookinlägget finns också en bild från en Youtube-länk av dödsrunan Yr. Den användes under andra världskriget för att hylla avlidna nazister, enligt Expos hemsida.I låtens text förekommer dessutom en textrad som lyder: ”Jag hedrar allt som bär ditt namn”.Ordet långsökt känns i detta sammanhang som en underdrift.
Faktum kvarstår dock att texten i sig inte innehåller något uppseendeväckande, vilket programchefen Kent Nilsson på Sveriges radio Sörmland bekräftar för tidningen:
”Det är ju lite kontroversiellt med den här typen av band. Om något bands textinnehåll strider mot yttrandefrihetsgrundlagen eller SR:s programregler spelas de inte i Sveriges Radio. Men i just den här låtens text kunde vi inte hitta något som var på något sätt främlingsfientligt.”
För att lösa detta dilemma tar journalisten Skoog till ett välbeprövat knep som ofta används mot exempelvis Sverigedemokraterna. Om texten inte innehåller något främlingsfientligt eller nazistiskt finns det troligen ett dolt budskap. Det bekräftas av Mats Larsson, chef för polisens kriminalunderrättelsetjänst som berättar att polisen då och då gör anmälningar till justitiekanslern om misstänkta fall av hets mot folkgrupp, något som inte varit aktuellt i fallet Völund Smed, men:
”Att inte vara så rakt på sak är ett sätt att få ut musiken. De låter i stället mottagarens egen fantasi få fylla i och läsa mellan raderna”, säger han till tidningen. För att poängtera hur allvarligt detta är låter reportern läsarna förstå att polisen minsann har koll på dylika företeelser, bandet rör sig alltså i en slags juridisk gråzon!
”Vi bevakar alla sådana här företeelser. Det går väldigt mycket upp och ner i perioder, och ofta är det personbundet. På senare tid har de inte varit så aktiva. Men det behövs inte så mycket för att det ska blossa upp, säger han.”
”Kommisarie Larsen/med den stora mustaschen/han tänker mycket när han tänker, men han tänker så sakta/aha, jag tror jag förstår”
Under efterspelet till artikeln har Folket inte låtit Völund smed komma till tals i tidningen, däremot har Sveriges radio vid några tillfällen intervjuat medlemmar ur gruppen. Vid en radiointervju med två medlemmar den 19 december försöker reportern förmå dessa att ta avstånd från den utpekade medlemmens förflutna, vilket de inte anser sig behöva:
”Vi är väl medvetna med vad NN har sysslat med och vi respekterar och accepterar honom, han accepterar våra gemensamma regler i gruppen”, säger sångaren i Völund smed. Själv vill inte den utpekade medlemmen ta avstånd från sin ungdoms engagemang, avståndstagande ligger inte i hans natur:
”Jag har inte tagit avstånd. Vad ska krävas för att ta avstånd? Att sitta och tjuta på Exit eller?”
”Att vara nationalist och nazist är helt skilda saker”, säger han till Sveriges radios reporter.
Efter intervjun håller Sveriges radio Sörmland ett krismöte där man beslutar att ta bort Völund smed från topplistan med motiveringen:
”Det är det som kommit fram de senaste dagarna som vi inte kände till från början och inte minst det som sagts av bandmedlemmarna, att de inte tar avstånd från tidigare politiska ställningstaganden och åsikter och där inte heller bandet tycker att det är problematiskt. Det strider, som vi ser det, mot Sveriges Radios regler om alla människors lika värde och det demokratiska statsskickets grundidéer helt enkelt.”
Tidningen Folkets och Sveriges radios agerande följer den gängse likriktningsmallen där associering, eller Guilt by association, är ett av grunddragen (se t.ex. John Järvenpää, Politisk korrekthet, 2006). Följande slutsatser kan allmänt anses gälla i den svenska debatten:
En nazist är alltid nazist. Oavsett om personen senare ändrat åsikt. Det spelar heller ingen roll hur lång tid som förflutit sedan personen haft påstått nazistiska åsikter.
Att ha haft misshagliga åsikter anses allvarligare än ha begått en kriminell handling. En brottsling som avtjänat sitt straff anses ha sonat sitt brott och är välkommen i samhällsgemenskapen vid frigivandet. En ”åsiktsbrottsling” kan alltså, under återstoden av sitt liv, alltid ställas till svars för sina åsikter. Enda sättet att bli av med en den förkättrade stämpeln är att bli missionerande antirasist, man tilldelas då etiketten ”Ex-nazist”.
Vem som anses ha förkastliga åsikter bestäms godtyckligt av antingen den enskilde journalisten eller en utomstående auktoritet, i detta fall ”den demokratiska tidskriften Expo”; beslutet kan inte överklagas.
Den som har samröre med, eller försvarar en person som utmålas ha misshagliga åsikter riskerar att genom associeringsmetoden ”smittas” och diskvalificeras därmed automatiskt från debatten. Det är därför riskfritt för den illasinnade redaktören att komma med anklagelser på lösan grund.
Radio Sörmlands censuringripande är ytterligare ett illustrerande exempel på ofriheten i dagens Sverige. Pressen, polisen, Sveriges radio m.fl. är lydiga aktörer i detta sorgliga spektakel.
De Tystas Led
Lägger våra skatter vid din grav
Vi två som seglat all världens hav
Lägger ner mina vapen vid din sköld
En bitter smak av livets köld
Jag läser alla breven, Minns det du sagt
Men nu är sista kortet lagt
Som två bröder stormade vi fram
Som små soldater men ingen vann
De smärtar, gör så ont
Jag blöder det är tomt
För min broder för min vän
Nu till nattens ljus e dömd
Min låga brinner för oss två
Aldrig någonsin blir du glömd
Eld o aska bär mig fram
Jag hedrar allt som bär ditt namn
För min broder för min vän
Tills vi möts o ses igen
Ett fotografi så slitet och grått
Minner tider som flytt och gått
När jag föll hårt mot stenig mark
Fanns du där och göt mig stark
Nu står jag ensam i eldars sken
Där murar föll och stenar ven
Och saknaden är stor
Jag hedrar dig min vän, min bror
Den pesthärd som kallas politisk korrekthet, vilken i åratal härjat över Svea rike, har stora likheter med sinnessjukdom.
”En nazist är alltid nazist. Oavsett om personen senare ändrat åsikt.”
Gäller med viss reservation. Som sägs senare i artikeln så ”måste” man vara ”antirasist”, och detta är enda sättet att inte riskera bli kallad ”nazist”.
Vad ”antirasist” sedan är för något är en annan sak, om än väldigt viktig för sammanhanget. Och jag skulle säga att det är just denna innebörd som är själva kärnan i det hela. Kan man vara ”antirasist” och erkänna alla folks rätt till liv? Eller är det enbart att acceptera eller ”tolerera” mångetniska europeiska länder?