Ryssen kommer – med dyrbara gåvor: Gasledningen ur ett gotländskt perspektiv

Av Thomas Nyman

Det omdiskuterade bygget av en gasledning i Östersjön mellan Ryssland och Tyskland inleddes i början av mars i år. Huvudägare är företaget Gazprom, majoritetsägt av ryska staten. Beslutet har vållat debatt framför allt på Gotland där dotterbolaget Nord Stream betalat ut miljonbelopp till kommunen. Goodwill säger företaget, mutor säger kritikerna.

Som sista land godkände Finland i februari i år att företaget Nord Stream lägger ner två gasledningar för transport av rysk fossilgas inom Finlands ekonomiska zon. Bygget inleddes i början av mars utanför Slite på Gotland där ett betongfundament stort som en fotbollsplan ska anläggas på 115 meters djup. Under vintern har Nord Stream byggt upp ett lager med rördelar som ska användas för rörledningen. Det var år 2005 som Vladimir Putin, dåvarande president i Ryssland, och Gerhard Schröder, dåvarande förbundskansler i Tyskland, skakade hand på att bygga den 122 mil långa ledningen. Under åren har ärendet prövats av berörda stater och Sveriges regering sade ja den 5 november 2009. Ett sextiotal remissinstanser hade yttrat sig varav tre på Gotland, den del av Sverige som berörs mest av bygget. De gotländska instanserna var Länsstyrelsen, Gotlands kommun och Högskolan på Gotland.

Misstankar om mutbrott

 

Högskolan på Gotland mottog i början av år 2009 ett bidrag från Nord Stream om fem miljoner kronor. Pengarna gick till ett miljöprojekt i Östersjön, lett av professor Kjell Larsson vid högskolan. Kammaråklagare Malin Palmgren vid Riksenheten mot korruption inledde i februari år 2009 en förundersökning om mutbrott i och med högskolans roll som remissinstans. Förundersökningen lades dock ner i april då man inte ansåg sig kunna styrka att det funnits en koppling mellan det aktuella projektet och Nord Streams verksamhet. Istället menar man att bidraget kan ses som ren goodwill från företagets sida. Även en förundersökning mot en direktör vid Nord Stream lades ner.

Beslut på nämndnivå

Sommaren 2007 presenterade Nord Stream ett förslag för Gotlands kommun där man erbjöd sig att rusta upp hamnen i Slite på östra Gotland för att använda denna som bas för byggnationen av gasledningen. Ärendet togs upp i Tekniska nämnden den 29 augusti 2007 och en närmast enig nämnd röstade igenom förslaget. Endast en representant för miljöpartiet opponerade sig i frågan. I avtalet förband sig Nord Stream att utföra renoveringen av Slite hamn, i storleksordningen 70-90 miljoner kronor, oberoende av gasledningens framtid.

– Nord Stream är beredda att ta den risken och vi är mycket nöjda över att få en hamn mot öster, sade Kjell Skalberg, ordförande i Tekniska nämnden till Dagens Nyheter efter beslutet. Kritiken lät dock inte vänta på sig. Miljöpartiet menade att man omöjligen kunde särskilja hamnrenoveringen från gasledningsbygget och att Gotland förlorar sin trovärdighet som remissinstans om man accepterar erbjudandet.

– Vi har inget emot kunder i våra hamnar, själva gasledningen får man besluta om i Bryssel, ansåg Kjell Skalberg.

Kritiken stannade dock inte där. Den 31 augusti 2007 upphävde Länsrätten nämndens beslut; man ansåg att nämnden överskridit sina befogenheter. Nämnden överklagade hos Kammarrätten samtidigt som man vidarebefordrade frågan till kommunfullmäktige. Kammarrätten och i sista instans Regeringsrätten beslöt att inte ta upp nämndens överklagande till prövning.

I fullmäktigedebatten den 17 mars 2008 verkade det som om ledamöterna var överens om att man inte ville ha en gasledning. Trots detta röstade en klar majoritet för att rusta upp hamnen med det ryska stödet. Kommunstyrelsen ansåg att frågan om gasledningen borde hanteras av Sveriges regering snarare än Gotlands kommun.

– Vill man driva opinion om gasledningens vara eller inte vara är kommunfullmäktige inte rätt plats, sade kommunstyrelsens ordförande Eva Nypelius (c) under mötet. Frågan har splittrat partierna och framför allt inom moderaterna finns det olika åsikter. Moderata riksdagsmannen Rolf K Nilsson tillhör de starkare kritikerna och han drog i en debattartikel i Gotlands Allehanda i januari 2009 paralleller till konflikten mellan Ryssland och Ukraina där ryssarna helt sonika stängde gastillförseln till Ukraina. En klar maktdemonstration för övriga Europa menar Nilsson. Partikollegan Inger Harlevi på Gotland resonerade mer pragmatiskt och delade ordförande Nypelius sätt att se på saken:

– Tro inte att ni stoppar gasledningen genom att ni säger nej till hamnavtalet i Slite. Gör de det inte på Gotland gör de det någon annanstans.

Förslaget röstades igenom med siffrorna 52-19. Miljöpartisterna, vänsterpartisterna, sex moderater och enstaka ledamöter från andra partier reserverade sig.

Lokal debatt

Den lokala debatten har varit ganska blygsam. Kritikerna har betonat en eventuell miljöpåverkan snarare än säkerhetspolitik. I de fall insändarskribenterna kritiserat bygget utifrån den senare ståndpunkten har man i kommentarsfunktionerna på tidningarnas hemsidor ofta bemötts med anklagelser om ”rysskräck” och konspirationsteorier. Ledarskribenterna i de två gotländska lokaltidningarna är eniga om att beslutet i kommunfullmäktige skadat Gotlands och i förlängningen Sveriges förtroende i frågan. Moderate ledarskribenten Mats Linder i Gotlands Allehanda talar om en förlorad heder, centerpartisten Eva Bofride om att beslutet om hamnen kommer att te sig märkligt vid framtida reflektioner. Politiska chefredaktören, socialdemokraten Håkan Ericsson på Gotlands Folkblad är besviken över att fullmäktige inte gick på miljöpartiets linje och signalerade ett klart nej till gasledningen samtidigt som han är odelat positiv till satsningen i Slite. Hos Ericsson kan man skönja ett ökat tvivel under ärendets gång. Gemensamt för förespråkarna är att man skiljer på gasledningen och hamnbygget. Kritikerna, med Rolf K Nilsson i spetsen, anser att de två är att likna vid siamesiska tvillingar. Budskapet från kommunfullmäktige på Gotland må vara luddigt men hos omvärlden har man uppfattat det som att Gotland är för ledningen. Ryska media var inte sena att skriva om den gotländska optimismen för projektet.

Rysk kritiker

 

En av de frågor man varit mest skeptisk till från svensk sida är den serviceplattform som Nord Stream ansökte om att få anlägga utanför Fårö. Denna skulle kunna anses som ett ryskt skyddsobjekt. I april 2008 anger Nord Stream i ett pressmeddelande att man studerat gasledningar i Nordsjön och kommit fram till slutsatsen att plattformen inte behövs. Ett spel för gallerierna menar bland andra den ryske journalisten Grigory Pasko som följt projektet ända från starten i Gryzovetsk i Sibirien till målet i tyska Greifswald.

– Jag tror att Nord Stream bygger en plattform med tiden. Att säga att den inte behövs är ett taktiskt spel i nuläget, sa Pasko till medierna efter att han presenterat sin film om projektet för den svenska riksdagen i mars 2009.

Grigory Pasko har intervjuat ryska politiker varav många är besvikna över att de lokala satsningar Nord Stream utlovat i samband med bygget aldrig blivit av. Inte ens gasen får de del av. Filmen ”Buried at sea, a pipeline and it´s problems” skildrar opinionen i de länder som berörs. I filmen intervjuas flera gotländska politiker, de flesta är positiva till sponsringen. Den enda som klart och tydligt tar avstånd är miljöpartisten Steefan De Maekker som likställer pengarna med en muta.

Nu vet vi hur det gick. Den nya kajen för 75 miljoner kronor invigdes med pompa och ståt av Gotlands kommun den 15 januari i år. Rören till gasledningen anländer i strida strömmar till Slite med stora fartyg och Nord Stream har inlett bygget av en jättelik betongkonstruktion på bottnen utanför Gotland. Stenen har satts i rullning. Framtiden får utvisa om rysskräcken var befogad.

Bli först med att kommentera

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.