För en lekman verkar det slumpartat att substantivet människa på svenska är femininum, medan motsvarande ord på andra närstående språk är maskulinum, t.ex. man, l´homme och Mensch. Mot denna bakgrund förefaller det egendomligt att så många feminister hakar upp sig på att man använder ordet man som pronomen och på att det i vårt språk finns så många sammansatta ord med slutledet -man, t.ex. riksdagsman och talesman. Feministerna betraktar dessa språkliga fenomen som utslag av en rådande maktordning med mannen som norm, där kvinnan nedvärderas och förtrycks. Propagandan har haft en viss framgång. Så t.ex. heter det numera officiellt riksdagsledamot, och i massmedierna talar man ofta om talesperson. Att de flesta av de här aktuella orden är könsneutrala verkar inte intressera de feministiska aktivisterna.
Låt oss se på en lista över sammasatta substantiv med -man som slutled:
Talman
Riksdagsman
Landstingsman
Nämdeman
Lagman
Rådman
Ämbetsman
Tjänsteman
Brandman
Polisman
Prästman
Skolman
Vaktman
Yrkesman
Fackman
Förman
Tidningsman
Radioman
Teaterman
Studioman
Språkman
Köpman
Affärsman
Lagerman
Hotellman
Restaurangman
Bergsman
Timmerman
Jungman
Ålderman
Idrottsman
Linjeman
Stuntman
Grodman
Sjöman
Båtsman
Styrman
Husman
Speleman
Gudsman
Edsman
Troman
Skyldeman
Vingårdsman
Vattuman
Godsman
Edsman
Skyldeman
Svärdsman
Kyrkoman
Kommunalman
Förtroendeman
Tillsyningsman
Syneman
Granskningsman
Skiftesman
Skiljeman
Förlikningsman
Talesman
Målsman
Borgensman
Ombudsman
Justeringsman
Valman
Landsman
Mellanman
Överman
Handelsman
Slagman
Krigsman
Stridsman
Våldsman
Knivman
Yxman
Gärningsman
Baneman
Ödesman
Vissa uppräknade ord är könsneutrala, medan andra har starkare maskulin anknytning. Några substantiv är maskulina, t.ex. adelsman, svärdsman, frälseman, bondeman, lantman.
Lämna ett svar