I efterdyningarna till presskalabaliken om Ingvar Kamprad och Per Engdahl (se Nonkonform här, här och här) inflöt på Helsingborgs Dagblads kultursida en pamflett, tillverkad av en vid tidningen anställd journalist. I anledning av denna inlaga skickade Bernt Ohlin en insändare till tidningen med rubriken ”Missvisande om Kamprad”. Eftersom bakgrunden framgår av insändaren ber vi att först få återge denna.
I en artikel i Helsingborgs Dagblad den 25 augusti 2011 uppehåller sig skribenten vid den aktuella affären Ingvar Kamprad och Per Engdahl. Han påstår bl.a. att Kamprad under kriget skulle ha varit ”aktiv nazist” och värvat medlemmar till SSS, alltså den s.k. Lindholmsrörelsen. Uppgiften om Kamprads medlemsskap är orimlig. När kriget slutade var Kamprad endast 19 år. Inget parti tog emot så unga medlemmar.
Vidare påstår skribenten att Per Engdahl skulle vara ”hängiven antisemit”. Detta stämmer inte. För att bara ta ett exempel berättar Per Engdahl i sina politiska memoarer Fribytare i folkhemmet (1979) s. 167: ”När tyskarna deporterade judar och andra från Danmark och Norge till koncentrationsläger, opponerade sig Vägen Framåt i otvetydiga ordalag.”
När det gäller ett av skribenten åberopat citat ur Vägen Framåt från 1944, som han tillskriver Per Engdahl, förstår den som är någorlunda informerad omedelbart att Per Engdahl inte är författaren. Det är helt enkelt inte hans stil. Citatet är hämtat ur en födelsedagsruna till Hitler den 20 april 1944. Artikeln skrevs av tidningens dåvarande redaktör och har signerats av denne. Runan infördes i tidningen medan Per Engdahl var på en resa till Finland och utan hans vetskap. Per Engdahl skriver i sina politiska memoarer följande om motsättningarna mellan extremister och nysvenskar i krigstidens organisationen Svensk Opposition:
”De som sökt driva rörelsen i extremistisk riktning var i avgörandets stund de fegaste. Vägen Framåts dåvarande redaktör, som efterträtt S.O. Lindström, hade tidigare publicerat ett upprop med anmodan att registrera alla judar i Sverige. Jag var på föredragsturnè, när numret trycktes och förbjöd varje aktion i denna riktning, så snart jag fått syn på uppropet. En devot födelsedagsruna om Hitler infördes samtidigt som jag var i Finland. Vi tog avstånd från den i följande nummer. Födelsedagsrunan har sedan citerats i årtionden, avståndstagandet däremot icke vid ett enda tillfälle.” (s. 171 f)
Den s.k. kulturartikeln i er tidning är ytterligare ett exempel på den entoniga skiva som spelats i decennier.
Chefredaktören Lars Johansson vägrade emellertid att publicera insändaren. Som motivering angav han följande: Insändaren är ointressant. Läsekretsen är inte intresserade av vad som skrevs för 70 år sedan. Skribenter på kultursidan har stort svängrum när det gäller att publicera sig. Tidningen är inte skyldig att införa motinlägg. Tidningen har inte någon möjlighet att kontrollera gamla citat. Det är välbekant att Per Engdahl tillhörde en nazistisk organisation.
Så talar maktens arrogans.
Om Helsingborgs Dagblads läsekrets inte är intresserad av vad som ”skrevs för 70 år sedan”, kan man fråga sig varför tidningen ältar 70 år gamla lögner om Engdahl och Kamprad. Och om Helsingborgs Dagblad ”inte har någon möjlighet att kontrollera gamla citat” borde de väl vara glada över att Bernt Ohlin gjorde det åt dem.
Intressant och belysande kommentar! Helsingborgs dagblad är en synnerligen obehaglig PK-pubikation och Lars Johansson är inte mindre obehaglig. Han utmärkte sig redan på sin tid vid Smålandsposten (tror jag det var). Hade en kontrovers med Krutmeijer på HD som nu fortsätter i uppkörda hjulspår på annat håll.